Sitter på tåget på väg hem efter baggauktionen i Jönköping. Erkänner att det har blivit lite dåligt med uppdateringar här det sista. Tiden räcker helt enkelt inte ritktigt till. Det är sjukt mycket att göra på jobbet, hemma försöker jag måla och tapetsera lite samtidigt som familj och hästar tar en hel del kvalitetstid.
Sibban, lilla fina Sibban, överraskar mig positivt hela tiden. Vi har hunnit med en tömkörning för Anders Eriksson och ytterligare en löshoppning för Johan Becker. Tömkörningen för Anders på Tuthammaren var en positiv upplevelse. Han satte tömmen i grimman efter att ha konstaterat att hon hade vargtänder (ska kontakta Anna för borttagning av dem innan vintervilan). I början fick jag gå snett framför henne för att hon skulle ha mig som draghjälp. Det viktigaste så här i början är att unghästarna hittar framåtbjudningen. Det handlar inte om att svänga till varje pris utan om det inte fungerar är det bättre att göra om igen efter en stund. Sibban var cool och ganska så snart kopplade vi loss linan. I början vinglade hon lite men snart körde Anders runt fyrkanten, provade att vända över och att göra halt. Halterna satt klockrent, det är det som vi tränat mest på de två gånger som vi tömkört hemma. När jag ska svänga till tex höger ska jag själv gå lite åt vänster och lägga höger tömmen på höger bak och inte svänga genom att dra i tömmen. När hon flyttar sig för trycket på bakbenet ska jag snabbt rätta upp henne på andra tömmen. Anders tömkörde hela tiden och vi bestämde att inte göra mer eftersom det lätt förvirrar en så grön häst om det ska till någon annan i tömmen. Vi slutade efter en kvart och Sibban var helt slut och stod och sov medans jag tittade på Irene och Falcon som också var med.
Falcon är verkligen fin och mycket lik sin mor. Har en härlig spänst och jobbar fint genom kroppen hela tiden. Dessutom måste jag säga att det är snyggt med vita benlindor på en mörk häst <3. Kul att se honom i alla fall och ännu roligare att Irene är så nöjd med honom.
Förra veckan var vi iväg på löshoppning nummer två. Denna gång hade poletten trillat ner och Sibban var helt med på vad hon skulle göra. Det räckte att Renee smackade, jag flyttade mig åt sidan och Johan tog över mot hindren. Hon bjöd och hoppade inte så pjåkigt alls det lilla man kunde se. Petade två gånger eftersom det blev lite trångt (behöver 7.20) och kunde ha tryckt ifrån lite mer i upphoppet men öppnar fint i bak. Denna gång hoppade hon kanske en oxer på 80-90 cm men nästa gång skulle vi höja lite. "Nu tar hon ju bara ett lite större galoppsprång med sina långa ben" Johans kommentar.
Lastning och annat har gått så himla bra. Hon är fortfarande lite spänd och svettig när hon åkt transport men det blir bättre och bättre. Jag blir bara mer och mer förtjust i henne. Sist åkte jag själv till Tutis och trots en orolig häst i en av hagarna intill transporterna och en ryttare som red ute på vallen så stod hon som ett ljus när jag borstade av henne utanför transporten. Fantastiskt trygg i sig själv och jag måste säga att det är något speciellt med fuxflickorna.
Hemma har jag suttit upp på henne utan sadel lös i boxen när hon ätit kraftfoder vid flera tillfällen. Jag är inte försiktig och klappar och lägger upp mina ben på korset och hoppar och studdsar brevid henne. Hon är helt oberörd. I fredags longerade jag henne för fjärde gången. Andra gången som jag satte linan i bettet och första gången med stigbyglar som hängde och slängde. Hon brydde sig inte och hon var fantastiskt fin i arbetet på linan. Söker sig i rätt form utan någon som helst inspänning och rör sig så härligt! Efter tio minuters arbete på linan stoppade jag foten i stigbygeln och ställde mig i den. Först på ena sidan och sedan på andra och hon stod blickstilla. Fantastiska, fantastiska häst. Tog in henne i boxen och gav henne kraftfoder och stoppade sedan foten i stigbygeln och hoppade upp. Nemas problemas. Nu fortsätter vi så här ytterligare några gånger så är det snart dags för första skritten under ryttare!!!!
När jag tog in Sibban i fredags följde lilla Belize med till grinden och hon fick följa med in i stallet. Borstade och pysslade en stund med henne på gången. Hon har verkligen förändrats mot hur hon var i början. Det var verkligen stressande för henne att både bli av med mamma och träffa nya hästar. Nu visar hon sitt goa jag som gärna gosar och slickas. Lilla raringen! Ställde in henne i boxen när jag tog ut Sibban för att hon ska träna på att vara själv. Det var läskigt tyckte hon och det var en stressad häst i boxen när vi kom tillbaka till stallet. De fick därför stå inne en stund till tills Belize varvat ner innan de fick gå ut i hagen igen.
Snart är det dags att sätta igång Stina. Längtar efter att få börja rida henne igen även om jag vet att hon behöver en lång igångsättning vackra tjejen!
Nej, nu ska jag fortsätta åka tåg! Längtar hem till de mina!
/Lotta
