Träning för Anna Hedbys stod på schemat under eftermiddagen idag. Det var kul att se henne igen. Har tränat lite av och till för henne under åren med lite olika hästar och hon frågade hur det var med Stina och fölisarna. Är så imponerad över vilket minne hon har.
Jenny var där och jag fick titta på hennes söta lilla Johan bara en månad gammal. Povred i hennes Cortina som låg helt okej på Cometa. Lite svår att forma och svänga upplevde jag Cometa men i övrigt mycket trevlig att rida i. Bytte tillbaka till min Prestige sadel.
Hann rida fram en stund innan det var dags för träningen. Jag berättade lite om mig och om Cometa och våra starter i LA för Anna. Berättade om min känsla om att bjudningen fattas och att jag behöver träna på sitsen.
Vi började med att jobba för att få igång bakbenen och att få Cometa att bjuda till handen lite mer. Red några avsaktningar till skritt. Cometa var lite seg och maskade lite genom att nästan stanna upp. Jag erkänner att jag inte var 100 % fokuserad så här i början och red lite dåligt. Anna bad mig att lägga på spöet lite lätt för att få henne att trampa in med bakbenen in i avsaktningen. Eftersom inte Cometa är van vid att jag använder spö blev hon spänd men hon jobbade bra.
Fick sedan trava fram och dutta lite på henne med spöet för att hon skulle börja jobba bak. Cometa tyckte det var helläskigt och spände till. Jag skulle bara sänka handen, mjukna och låta henne springa på. Blev det galopp så blev det galopp. Travade jag bara mot en låg och stilla hand kom formen av sig själv. Ur traven fick jag rida halter och ur halterna rygga. Inte ett par steg utan långa, långa sträckor samtidigt som jag kollade mig i spegeln för att se att jag satt rakt (axlarna och knäna i samma höjd). Korrigera framdelen efter bakdelen i ryggningen. Ryggningarna gjorde att Cometa vinklade in bakbenen under sig och började jobba bättre bak.
Successivt släppte spänningarna och Cometa började kännas mycket trevlig. Bakbenen väl under sig och lätt och fin i fram. Red några mellantraver på långsidorna och några skänkelvikningar. I skänkelvikningen fick hon inte sega ihop utan skulle jobba aktivt fram hela tiden. Åt vårt svåra håll undan för höger skänkel ska jag tänka nosen först för att hon inte ska bli för böjd. Titta i spegeln.
Galopperade sedan med samma tänk: friskt framåt. Red ökningar på långsidorna och något varv på volten. I volten skulle jag mjukna på yttersidan så att jag inte bromsade henne på yttertygeln utan att hon böjde genom kroppen. Överlag ska jag tänka mjukna på högertygeln. Helt plötsligt var det enkelt att sitta några varv på volten. Det ska jag leva på ett tag. Tänka på hur jag sitter i höger varvet så att jag inte hamnar i vänster varv i båda.
Cometa blev ibland spänd och hög i formen. Jag skulle inte bry mig om det för hon måste lära sig att bli riden som Anna uttryckte det. Klappa och tala om att det vi gjorde inte var bestraffningar.
Gjorde många, många långa ryggningar för att få henne att lossa och jobba fram och övergångar och halter blev bättre och bättre. I slutet fick jag låna Annas "sitsgrej" för att jag ska lära mig att sitta bättre. Cometa blev superspänd (precis som jag upplevt hemma när jag haft min på mig). Enligt Anna beror det på att jag inverkar på ett helt annat sätt med den på mig. Rid på så slappnar hon av så småningom. Fick inte riktigt till känslan men efter en stund slappnade hon av i alla fall. Fortsatte med lite galoppfattningar och fler övergångar och ryggningar. Cometa var superduktig och mycket, mycket trött. Den där kommer du få 8:or på ryggningarna på när hon lärt sig sa Anna!
Summa sumarum så var det en bra träning. Jag fick igång bakbenen och bjudningen bra så länge hon orkade. Ganska så mycket spänningar men det får jag ta under en period. Hon måste lära sig att acceptera att man rider henne lite mer bakifrån utan att hon blir spänd. Anna tyckte inte att hon sprang utan att jag måste rida fram för att gå bakbenen under kroppen. Däremot tror jag inte att jag kommer att kunna sitta i den traven som hon fick men det får jag se som ett angenämt problem. Kul att rida för en tränare som är positiv och inte bara fokuserar på de dåliga sakerna utan mycket på det som är bra också.
Vi tränar för Anna igen om fyra veckor och ska prova Eva-Karin Oscarsson på en helgkurs.
Tyvärr åkte sadeln fram när jag red. Inte så mycket att det inte gick att rida men tillräckligt för att inte göra det helt bekvämt för mig och Cometa. Hon går i alla fall bättre med sadeln när stropparna är flyttade än vad hon gjorde innan.
Nej, nu dags för badkaret...
onsdag 29 september 2010
Går det att lära gamla hundar att sitta????
Igår var det Uffeträning. Började med att rida öppna längs långsidorna, vända in på medellinjen i öppna, byta varv och håll på öppnan. Försöka vända så snävt som möjligt så att man red under lampraden på vägen upp och på medellinjen på vägen ner. Detta gjordes först i trav och sedan i galopp. I vändningarna skulle man tänka bakdelsvändning med piruett känsla. Få koll på bakdelen, räta upp sig och vända med ledande tygeltag.
Fortsatte sedan med samma övning med tagen bakdel i trav och galopp. Cometa jobbade fint, var som vanligt lite loj men gjorde det som jag bad om. Avslutade med att rida några längningar på långsidor och diagonaler först i trav och sedan i galopp. Måste förbereda upptaget tidigare och försöka behålla energin så att jag kan mjukna och driva på framåt i hörnpasseringen. Avslutade sedan lång och låg.
Pratade med Uffe efteråt om mina funderingar och hur jag ska jobba vidare med Cometas bjudning. Han menade att allt handlar om mig och min sits. Jag måste sitta upp över bakbenen och komma djupare ner i sadeln. När jag rider hamnar gärna tyngdpunkten i min sits över lår och i stigbygeln istället för att komma i lodplan. Jag måste dessutom bli snabbare med timingen för att hon ska våga bjuda mer framåt. Målet är att kunna sitta i en lodrät sits utan att använda armar och händer överhuvudtaget. Då kommer jag att komma vidare och få mer bjudning i Cometa. Först då kommer hon att öppna upp sig och våga ta i mer framåt.
Jag har alltid haft problem med sitsen menade Uffe. Från början låste jag dessutom fast armarna och hade svårt att komma ur hästen med högerhanden. Det gör jag inte längre men jag har fortfarande tyngdpunkten för långt fram (rester från alla år med hoppning antar jag).
Frågade också om Cometas klapprande. När hon är avspänd och arbetas i en lägre form tuggar hon högljutt i takt på bettet. Han trodde att det försvann när jag började rida henne i en mer korrekt form. Hon vill gärna hamna lite lågt och något bakom lod och när hon kommer fram med näsan så trodde han att klapprandet skulle upphöra men det kräver att jag sitter korrekt.
Uffe har rätt i sina analyser; jag vet att jag rider och sitter uselt och att jag har massor att jobba med. Men jag kan känna att jag är på träning för att lära mig och för att tränaren ska påpeka de där sakerna för mig när jag rider under passet. Om han inte kan kommunicera mina brister så att jag förbättrar dem kanske jag ska rida för någon annan? Hur ska jag tex kunna veta hur det ska kännas när Cometa arbetar i en korrekt form om han inte kan hjälpa mig att hitta dit? Då vet jag inte vad jag letar efter.
Uffe har fantastiskt öga, kunskap och bra genomtänkta övningar men nu känner jag att jag måste försöka hitta en alternativ tränare. Tror inte att jag och Cometa kommer vidare tillsammans med bara Uffe som guide. Idag ska jag rida för Anna och be henne fokusera på sitsen, sitsen och sitsen....
/Lotta-som funderar om det är dags att lägga ridningen på hyllan och göra något annat i livet.....
Fortsatte sedan med samma övning med tagen bakdel i trav och galopp. Cometa jobbade fint, var som vanligt lite loj men gjorde det som jag bad om. Avslutade med att rida några längningar på långsidor och diagonaler först i trav och sedan i galopp. Måste förbereda upptaget tidigare och försöka behålla energin så att jag kan mjukna och driva på framåt i hörnpasseringen. Avslutade sedan lång och låg.
Pratade med Uffe efteråt om mina funderingar och hur jag ska jobba vidare med Cometas bjudning. Han menade att allt handlar om mig och min sits. Jag måste sitta upp över bakbenen och komma djupare ner i sadeln. När jag rider hamnar gärna tyngdpunkten i min sits över lår och i stigbygeln istället för att komma i lodplan. Jag måste dessutom bli snabbare med timingen för att hon ska våga bjuda mer framåt. Målet är att kunna sitta i en lodrät sits utan att använda armar och händer överhuvudtaget. Då kommer jag att komma vidare och få mer bjudning i Cometa. Först då kommer hon att öppna upp sig och våga ta i mer framåt.
Jag har alltid haft problem med sitsen menade Uffe. Från början låste jag dessutom fast armarna och hade svårt att komma ur hästen med högerhanden. Det gör jag inte längre men jag har fortfarande tyngdpunkten för långt fram (rester från alla år med hoppning antar jag).
Frågade också om Cometas klapprande. När hon är avspänd och arbetas i en lägre form tuggar hon högljutt i takt på bettet. Han trodde att det försvann när jag började rida henne i en mer korrekt form. Hon vill gärna hamna lite lågt och något bakom lod och när hon kommer fram med näsan så trodde han att klapprandet skulle upphöra men det kräver att jag sitter korrekt.
Uffe har rätt i sina analyser; jag vet att jag rider och sitter uselt och att jag har massor att jobba med. Men jag kan känna att jag är på träning för att lära mig och för att tränaren ska påpeka de där sakerna för mig när jag rider under passet. Om han inte kan kommunicera mina brister så att jag förbättrar dem kanske jag ska rida för någon annan? Hur ska jag tex kunna veta hur det ska kännas när Cometa arbetar i en korrekt form om han inte kan hjälpa mig att hitta dit? Då vet jag inte vad jag letar efter.
Uffe har fantastiskt öga, kunskap och bra genomtänkta övningar men nu känner jag att jag måste försöka hitta en alternativ tränare. Tror inte att jag och Cometa kommer vidare tillsammans med bara Uffe som guide. Idag ska jag rida för Anna och be henne fokusera på sitsen, sitsen och sitsen....
/Lotta-som funderar om det är dags att lägga ridningen på hyllan och göra något annat i livet.....
måndag 27 september 2010
Attans förlust ;)
Idag mötte föräldrarna barnen i fotboll på Björnvallen. Hade glömt att det faktiskt är kul att spela fotboll. Vi förlorade med 6-5. Jag gjorde hela tre mål....Det ni!!!! Linnea gjorde sitt först mål på träning också så det var en stor fotbollsdag för den kvinnliga delen av familjen Jansson.
.
.
.
Sa jag att det var 5-8 åringar vi mötte ;). Det är ungefär i den klass jag är!
.
.
.
Sa jag att det var 5-8 åringar vi mötte ;). Det är ungefär i den klass jag är!
Toppen hoppen
I söndags var det dags för årets första hoppträning för Cia. Det var superroligt som vanligt! Började med att trava bommar i en serpentin på medellinjen. Tänka på att trava lugnt och att hästen slappnade av och jobbade genom kroppen. Mitten bommen höjdes upp och vi skulle rida ännu långsammare in för att hästen skulle få ta i.
Bommarna lades upp till 50 cm och vi hoppade två räcken på volt. Cometa drog åt vänster och jag fick verkligen passa yttersidan för att hon inte skulle glida ut från linjen. Hoppade sedan serpentinbågen med små hinder. Över hindren skulle vi byta galopp och tänka cykelstyre, dvs ta åt oss handen åt det håll vi skulle svänga åt samtidigt som vi gav efter på den andra som man styr en cykel. För att göra det ännu enklare skulle vi hålla ut bågen i varje hinder samtidigt och rida snett tillbaka och i luften tänka cykelstyre.
Det stod fyra hinder snett över medllinjen och nästa övning var att träna anridning på hinder. Vi hoppade in på ett räcke, vände runt och hoppade plank, vände runt för ett nytt räcke och avslutade på en oxer. Jag fick verkligen jobba med Cometas vänstersida. I höger varvet rätade hon upp sig och gick gärna i vänster galopp så jag fick sätta mig på en liten volt och verklingen kräva in med ytterbak för att få henne att byta till höger galopp. Jobbigt tyckte Cometa men det blev bättre. Vi hoppade de här fyra hindren tre gånger. Sista gången låg de på 1.10. Fick in ett så härligt flyt. Satte igång galoppen och stod upp i lätt sist i svängen och satte mig ner emot med låg och stilla hand och lät henne leta hinder. Kändes helt suveränt och hon jobbade mycket bra!
Nöjd och glad!
Bommarna lades upp till 50 cm och vi hoppade två räcken på volt. Cometa drog åt vänster och jag fick verkligen passa yttersidan för att hon inte skulle glida ut från linjen. Hoppade sedan serpentinbågen med små hinder. Över hindren skulle vi byta galopp och tänka cykelstyre, dvs ta åt oss handen åt det håll vi skulle svänga åt samtidigt som vi gav efter på den andra som man styr en cykel. För att göra det ännu enklare skulle vi hålla ut bågen i varje hinder samtidigt och rida snett tillbaka och i luften tänka cykelstyre.
Det stod fyra hinder snett över medllinjen och nästa övning var att träna anridning på hinder. Vi hoppade in på ett räcke, vände runt och hoppade plank, vände runt för ett nytt räcke och avslutade på en oxer. Jag fick verkligen jobba med Cometas vänstersida. I höger varvet rätade hon upp sig och gick gärna i vänster galopp så jag fick sätta mig på en liten volt och verklingen kräva in med ytterbak för att få henne att byta till höger galopp. Jobbigt tyckte Cometa men det blev bättre. Vi hoppade de här fyra hindren tre gånger. Sista gången låg de på 1.10. Fick in ett så härligt flyt. Satte igång galoppen och stod upp i lätt sist i svängen och satte mig ner emot med låg och stilla hand och lät henne leta hinder. Kändes helt suveränt och hon jobbade mycket bra!
Nöjd och glad!
Mycket nu....
Ibland undrar jag hur min almanacka bär sig åt för att bli så full direkt????
Vad tycker ni om vårt schema?
Måndag: Filip Bordtennis
Tisdag: Linnea innebandyträning. Jag dressyrträning för Uffe J(jämna veckor)
Onsdag: Linnea ridskola i Jom (eftermiddagen), Linnea scouter, Filip luftgevärsskytte. Jag hoppning för Uffe J(udda veckor).
Torsdag Jag håller dressyrträningar i Vettsta.
Fredag: Linnea innebandyträning.
Lördag:
Söndag: Linnea ridning Joneberg, Jag hoppträning Cia (jämna veckor), Friskis och svettis udda veckor
Lägg därtill någon extrainsatt träning eller tävling för mig....
Puh! Skönt att fotbollssäsongen är över i alla fall för när den var i full gång tränade Filip tisdag och torsdag + att han spelade 1-2 matcher i veckan.....
Linnea kommer att få välja om hon vill rida i Jom eller om hon vill rida på Joneberg efter den här perioden. Innebandyn är något som hon provar på och kanske inte ska fortsätta med. Filip provar på bordtennis och luftgevärsskytte.
Vad tycker ni om vårt schema?
Måndag: Filip Bordtennis
Tisdag: Linnea innebandyträning. Jag dressyrträning för Uffe J(jämna veckor)
Onsdag: Linnea ridskola i Jom (eftermiddagen), Linnea scouter, Filip luftgevärsskytte. Jag hoppning för Uffe J(udda veckor).
Torsdag Jag håller dressyrträningar i Vettsta.
Fredag: Linnea innebandyträning.
Lördag:
Söndag: Linnea ridning Joneberg, Jag hoppträning Cia (jämna veckor), Friskis och svettis udda veckor
Lägg därtill någon extrainsatt träning eller tävling för mig....
Puh! Skönt att fotbollssäsongen är över i alla fall för när den var i full gång tränade Filip tisdag och torsdag + att han spelade 1-2 matcher i veckan.....
Linnea kommer att få välja om hon vill rida i Jom eller om hon vill rida på Joneberg efter den här perioden. Innebandyn är något som hon provar på och kanske inte ska fortsätta med. Filip provar på bordtennis och luftgevärsskytte.
fredag 24 september 2010
Upp som en sol....
...och ner som en pannkaka. Jag har haft en svart vecka med många svåra tankar och funderingar, därför har jag inte skrivit något här. Tisdagen efter Söderhamn red jag för Uffe. Cometa kändes bra. (Har lånat lite från din blogg Ankie och lagt till lite eget, hoppas att det var okej men du hade beskrivit så bra!)
Efter uppvärmningen fick vi rida på en volt i trav och på öppna delen sakta av till skritt. Därefter skulle vi lägga en helpiruett/bakdelsvändning och direkt upp i trav. Sen fick vi byta till galopp på volten, sakta av, helpiruett och fatta galopp precis innan piruetten för att så småningom fatta tidigare och tidigare i piruetten.
Jag måste vara noga i piruetten att sitta rakt upp och ner i fattningen och i galoppen. Vill så gärna hjälpa till och gunga till med överlivet. Innersittben rider framåt och ytterben vänder ihop med ledande innerhand. I fattningen var det viktigt att innerhand är ledande inte en krycka för hästen att hänga på. Inte vara rädd för att vända utan verkligen leda runt hästen. Nu vände inte vi speciellt centrerat men vi fick en härlig galoppkänsla med lätt, lätt framdel.
Sen red vi en fyrkant med hörn och uppridningar på medellinjen i trav och galopp. Jag skulle tänka uppförsbacke i halten. När Cometa inte behöll sin energi och motor utan ramlade lite fram skulle jag bara panga på henne sa U. Det är svårt med en häst som hon där man måste rida in energi. Hon är inte seg att rida och lydig men hon saknar egen energi och är lite långsam vilket är frustrerande ibland. Rider jag på för mycket framåt tappar hon bärigheten och blir springig och rider jag inte framåt blir hon lite slätstruken och seg. S-V-Å-R-T.....Men vem säger att det är lätt att rida .
Sen red vi öppna halva långsidan och diagonal sluta fram till mitt på kortsidan. Här gjorde Cometa ett jättebra jobb och sina bästa slutor någonsin .
Vi fick sedan rida en ökning på diagonalen. Samla i hörnet före och sedan rakrikta och bara panga på. Det gick hyfsat men vi har svårt med mellantraven det är bara att inse. Tror att det också hänger ihop med Cometas långsamma bakben.
Lade sedan ner henne och Cometa var supertrevlig och fin.
På lördagen åkte jag till Enköping. Först för att prova ut en ny dressyrsadel till Cometa. Jimmy tyckte som jag att Prestige Dodgen satt bra på Cometa. Han berättade att hästar som har stora bogblad långt bak (som tydligen många svenska hästar har) ofta kan bli lite spända och upplevas som svåra att svänga (precis som jag upplever att Cometa är när jag ska rida på små volter i dressyrsadel).
På en dressyrsadel utgår ofta stroppen från ortspetsen på sadeln och det gör att den låser bogen på hästar som Cometa. På en hoppsadel fäster framstroppen längre bak och direkt i bommen vilket gör att bogbladen kan gå in under sadeln och röra sig obehindrat = avspänd häst. Det som Jimmy gjorde nu var att flytta bak främre stroppen så att den fäste i bommen istället för i ortspetsen.
Prestige är ett mycket bra märke enligt Jimmy. Det är sällan som det är fabrikationsfel på sadlarna och det är ett gediget hantverk där sadlarna går igenom tre kontroller innan de levereras till kund. Företaget jobbar dessutom för att utveckla sadlarna för att de ska passa ryttare och häst ännu bättre. Han gillade Dodge, Venus K och Academic bäst.
Jag gillar sadlar med smal midja och sådana sadlar passar ryttare med smala bäcken, ofta kvinnor. Jimmy är verkligen duktig och vet vad han pratar om. När han jobbat med sadeln i nästan en timme var det dags för provridning. Jag red i sadeln i tio minuter och tyckte att det i alla fall inte var svårt att svänga små volter. Vi bestämde i alla fall att jag skulle prova en period och att jag fick återkomma om jag ville byta sadel. 300 kr gick kalaset på och det kändes helt överkomligt .
Åkte därefter vidare till Enköpings ridklubb där Eleonor fixat en box till Cometa . Så jag stallade in min snälla pålla i en box och sedan åkte vi vidare hem till Eleonor. Annica och Krisse slöt upp och vi hade en trevlig pratstund och bjöds på smaskig mat. Lille Calle var en riktig liten charmör och det var nästan så man blev sugen på en liten igen men nej, jag är för gammal . Jag nöjer mig med att låna småbarn istället.
Alldeles för snart var det dags för uppbrott. Tiden går fort när man är i trevligt sällskap. Cometa och jag rullade hemåt.
Dagen därpå var det dags för dressyrtävling. Start i LB:3 och LA:3. Den tävlingen lägger jag åt handlingarna. Cometa var ostadig och seg. Jag fick rida som en liten blå för att få henne att jobba med mig och det gick riktigt uruselt. Hade en riktig svacka efter och hade återigen mina funderingar på att sälja Cometa.
Jag var less på Cometa när jag åkte hem (och naturligtvis på mig själv också). Cometa är en liten hjärtehäst. Hon har ett fantastiskt temperament, gör alltid som man säger och är arbetsvillig och bussig för det mesta. Rör sig okej, snäll att rida ut på, hoppar bra och är okomplicerad i allt. Men....hon är lite slow och lite långsam. Det har hon varit ända sedan hon var bebis. Sansad och cool tjej. Jag får verkligen rida för att hitta bjudning och eftersom hon är känslig så får jag inte göra så många misstag när vi rider program. Jag saknar goet och drivet som mina tidigare hästar har haft. Alltså Cometa är på inget vis lat men jag gillar hästar med mer motor, mer elekricitet. De här funderingarna och känslan har jag haft sedan Cometa var 3 år och inriden. Hon har till och med varit utannonserad två gånger under de här åren.
Nu var jag där igen....Ältade dag och natt...Ska jag behålla eller sälja; hon är ju fin och trevlig på alla sätt eller ska jag sälja och leta efter hästen med den motor som jag vill ha? Jag vet att Cometa kan gå LA utan problem på godkända procent och troligen med placeringar med mer styrka och mer jobb, men jag vet inte om jag vill ha en annan häst. Livet är för kort för att slösas på en häst som man inte är helt nöjd med menar en del av kompisarna. Men jag är nöjd med Cometa ofta, ofta och någon med mindre krav skulle säkert vara nöjd jämt.
Cometa är så himla bussig och trevlig men jag har börjat fundera på om jag vill mer eller på ett annat sätt än vad hon vill. Visst kan jag vara mer konsekvent och verkligen se till så att hon svarar upp för framåtdrivande hjälper (vilket hon gör för det mesta). Problemet är om jag ska vara tuffare på henne för då blir hon spänd. Hon är ingen tuff häst utan en mjuk och snäll och hon blir lite förtvivlad när jag är arg på henne eller för stark.
Helst vill jag att det ska kännas harmoniskt och att hon jobbar med mig utan att jag ska behöva vara bestämd. Är det rätt av mig att kräva mer av Cometa bara för att min magkänsla ska känna sig nöjd? Kanske är det bättre att låta någon annan som nöjer sig med mindre att ta över. Eller ska jag betäcka henne till våren? Så har mina tankar under veckan gått och det har varit jobbigt för Cometa är trots allt mitt hjärta. Nu kanske ni förstår mitt ältande.....
Valde att låta henne vila några dagar innan jag åkte på hoppträning för U i onsdags. På framridningen satt den dåliga tävlingen kvar. Jag började därför att trava runt lite okomplicerat utan att kräva något och gradvis slappnade hon av.
Började att rida en långsida med bommar i trav. Bommarna lyftes upp till hinder med galoppbom före och efter, 14 meter emellan; en trekombination. Cometa tyckte det var superskoj och gjorde ett bra jobb trots att hon bara hoppat en gång för en månad sedan och innan det hoppade vi i juni. När vi kommit några gånger på serien fick vi rida an en oxer på nästa långsida, fortsätta över ett räcke, vända snett igenom på en oxer och rida böjd linje mot oxern vi började på. Vi hade en superkänsla emot hindren och Cometa bjöd som bara den och busade till och med lite efter. Eftersom Cometa inte hopptränat på länge, gav vi oss där medan hästen fortfarande var pigg. Jag lade ner och Cometa gav en mycket bra ridkänsla. Efter träningen var jag glad. Varför är man sällan så glad efter en dressyrträning som efter en hoppträning? Mer hoppning åt folket .
I alla fall har jag kommit till ett beslut. Beslutet är att jag inte kommer att sälja Cometa denna gång heller. Jag har en fin allroundhäst med stort hjärta . Vi kommer att hoppträna mera och försöka hitta en alternativ tränare i dressyren. Fortsätter naturligtvis att träna för U men vill ha någon mer. Vi börjar med att rida för Anna nästa vecka och ser hur det känns. Måste inse att Cometa aldrig kommer att nå högre klasser än LA dressyr och rida utifrån de förutsättningarna och inte ställa upp kraven för snabbt. Jag tror i alla fall att hon blir en bra fälttävlanshäst. Vågar inte jag rida själv kommer jag att fråga Vicky om hon vill starta henne. Om jag fortfarande känner på samma sätt som vid tävlingen i söndags till våren lutar det åt betäckning. Blir hon dräktig och det blir ett sto så kanske jag säljer henne efter det. Det kan jag inte svara på nu, nu ska jag bara rida och ha roligt utan krav.
På eftermiddagen kom Krisse, Eleonor och Annica på besök. Vi började med att kolla in pållarna i hagen och hade sedan ett trevligt småprat kring fika bordet. Jättekul att ni kom tjejer . Tiden rusade iväg även denna gång och jag skulle åka på Friskis och Svettis så vi bröt upp. Japp, ni läste rätt jag har börjat gå på Friskis en gång varannan vecka; skivstång och kondition. Inte så mycket för att bli mer fit (det blir man inte på två gånger i månaden men jag hinner inte med mer) men för att få träffa lite andra människor och träna tillsammans.
Igår chippades fölisarna och vi vaccinerade de som behövde det mot botulism och hästinfluensa. Stina dräktighetskollades och visst var det något där inne. Nu hoppas vi att allt går vägen och att det tittar ut en liten Cosmeo bebis i slutet maj nästa år.
På söndag är det hoppträning för Cia. Det var så länge sedan och det ska bli hur kul som helst.
Ha det gott!
Efter uppvärmningen fick vi rida på en volt i trav och på öppna delen sakta av till skritt. Därefter skulle vi lägga en helpiruett/bakdelsvändning och direkt upp i trav. Sen fick vi byta till galopp på volten, sakta av, helpiruett och fatta galopp precis innan piruetten för att så småningom fatta tidigare och tidigare i piruetten.
Jag måste vara noga i piruetten att sitta rakt upp och ner i fattningen och i galoppen. Vill så gärna hjälpa till och gunga till med överlivet. Innersittben rider framåt och ytterben vänder ihop med ledande innerhand. I fattningen var det viktigt att innerhand är ledande inte en krycka för hästen att hänga på. Inte vara rädd för att vända utan verkligen leda runt hästen. Nu vände inte vi speciellt centrerat men vi fick en härlig galoppkänsla med lätt, lätt framdel.
Sen red vi en fyrkant med hörn och uppridningar på medellinjen i trav och galopp. Jag skulle tänka uppförsbacke i halten. När Cometa inte behöll sin energi och motor utan ramlade lite fram skulle jag bara panga på henne sa U. Det är svårt med en häst som hon där man måste rida in energi. Hon är inte seg att rida och lydig men hon saknar egen energi och är lite långsam vilket är frustrerande ibland. Rider jag på för mycket framåt tappar hon bärigheten och blir springig och rider jag inte framåt blir hon lite slätstruken och seg. S-V-Å-R-T.....Men vem säger att det är lätt att rida .
Sen red vi öppna halva långsidan och diagonal sluta fram till mitt på kortsidan. Här gjorde Cometa ett jättebra jobb och sina bästa slutor någonsin .
Vi fick sedan rida en ökning på diagonalen. Samla i hörnet före och sedan rakrikta och bara panga på. Det gick hyfsat men vi har svårt med mellantraven det är bara att inse. Tror att det också hänger ihop med Cometas långsamma bakben.
Lade sedan ner henne och Cometa var supertrevlig och fin.
På lördagen åkte jag till Enköping. Först för att prova ut en ny dressyrsadel till Cometa. Jimmy tyckte som jag att Prestige Dodgen satt bra på Cometa. Han berättade att hästar som har stora bogblad långt bak (som tydligen många svenska hästar har) ofta kan bli lite spända och upplevas som svåra att svänga (precis som jag upplever att Cometa är när jag ska rida på små volter i dressyrsadel).
På en dressyrsadel utgår ofta stroppen från ortspetsen på sadeln och det gör att den låser bogen på hästar som Cometa. På en hoppsadel fäster framstroppen längre bak och direkt i bommen vilket gör att bogbladen kan gå in under sadeln och röra sig obehindrat = avspänd häst. Det som Jimmy gjorde nu var att flytta bak främre stroppen så att den fäste i bommen istället för i ortspetsen.
Prestige är ett mycket bra märke enligt Jimmy. Det är sällan som det är fabrikationsfel på sadlarna och det är ett gediget hantverk där sadlarna går igenom tre kontroller innan de levereras till kund. Företaget jobbar dessutom för att utveckla sadlarna för att de ska passa ryttare och häst ännu bättre. Han gillade Dodge, Venus K och Academic bäst.
Jag gillar sadlar med smal midja och sådana sadlar passar ryttare med smala bäcken, ofta kvinnor. Jimmy är verkligen duktig och vet vad han pratar om. När han jobbat med sadeln i nästan en timme var det dags för provridning. Jag red i sadeln i tio minuter och tyckte att det i alla fall inte var svårt att svänga små volter. Vi bestämde i alla fall att jag skulle prova en period och att jag fick återkomma om jag ville byta sadel. 300 kr gick kalaset på och det kändes helt överkomligt .
Åkte därefter vidare till Enköpings ridklubb där Eleonor fixat en box till Cometa . Så jag stallade in min snälla pålla i en box och sedan åkte vi vidare hem till Eleonor. Annica och Krisse slöt upp och vi hade en trevlig pratstund och bjöds på smaskig mat. Lille Calle var en riktig liten charmör och det var nästan så man blev sugen på en liten igen men nej, jag är för gammal . Jag nöjer mig med att låna småbarn istället.
Alldeles för snart var det dags för uppbrott. Tiden går fort när man är i trevligt sällskap. Cometa och jag rullade hemåt.
Dagen därpå var det dags för dressyrtävling. Start i LB:3 och LA:3. Den tävlingen lägger jag åt handlingarna. Cometa var ostadig och seg. Jag fick rida som en liten blå för att få henne att jobba med mig och det gick riktigt uruselt. Hade en riktig svacka efter och hade återigen mina funderingar på att sälja Cometa.
Jag var less på Cometa när jag åkte hem (och naturligtvis på mig själv också). Cometa är en liten hjärtehäst. Hon har ett fantastiskt temperament, gör alltid som man säger och är arbetsvillig och bussig för det mesta. Rör sig okej, snäll att rida ut på, hoppar bra och är okomplicerad i allt. Men....hon är lite slow och lite långsam. Det har hon varit ända sedan hon var bebis. Sansad och cool tjej. Jag får verkligen rida för att hitta bjudning och eftersom hon är känslig så får jag inte göra så många misstag när vi rider program. Jag saknar goet och drivet som mina tidigare hästar har haft. Alltså Cometa är på inget vis lat men jag gillar hästar med mer motor, mer elekricitet. De här funderingarna och känslan har jag haft sedan Cometa var 3 år och inriden. Hon har till och med varit utannonserad två gånger under de här åren.
Nu var jag där igen....Ältade dag och natt...Ska jag behålla eller sälja; hon är ju fin och trevlig på alla sätt eller ska jag sälja och leta efter hästen med den motor som jag vill ha? Jag vet att Cometa kan gå LA utan problem på godkända procent och troligen med placeringar med mer styrka och mer jobb, men jag vet inte om jag vill ha en annan häst. Livet är för kort för att slösas på en häst som man inte är helt nöjd med menar en del av kompisarna. Men jag är nöjd med Cometa ofta, ofta och någon med mindre krav skulle säkert vara nöjd jämt.
Cometa är så himla bussig och trevlig men jag har börjat fundera på om jag vill mer eller på ett annat sätt än vad hon vill. Visst kan jag vara mer konsekvent och verkligen se till så att hon svarar upp för framåtdrivande hjälper (vilket hon gör för det mesta). Problemet är om jag ska vara tuffare på henne för då blir hon spänd. Hon är ingen tuff häst utan en mjuk och snäll och hon blir lite förtvivlad när jag är arg på henne eller för stark.
Helst vill jag att det ska kännas harmoniskt och att hon jobbar med mig utan att jag ska behöva vara bestämd. Är det rätt av mig att kräva mer av Cometa bara för att min magkänsla ska känna sig nöjd? Kanske är det bättre att låta någon annan som nöjer sig med mindre att ta över. Eller ska jag betäcka henne till våren? Så har mina tankar under veckan gått och det har varit jobbigt för Cometa är trots allt mitt hjärta. Nu kanske ni förstår mitt ältande.....
Valde att låta henne vila några dagar innan jag åkte på hoppträning för U i onsdags. På framridningen satt den dåliga tävlingen kvar. Jag började därför att trava runt lite okomplicerat utan att kräva något och gradvis slappnade hon av.
Började att rida en långsida med bommar i trav. Bommarna lyftes upp till hinder med galoppbom före och efter, 14 meter emellan; en trekombination. Cometa tyckte det var superskoj och gjorde ett bra jobb trots att hon bara hoppat en gång för en månad sedan och innan det hoppade vi i juni. När vi kommit några gånger på serien fick vi rida an en oxer på nästa långsida, fortsätta över ett räcke, vända snett igenom på en oxer och rida böjd linje mot oxern vi började på. Vi hade en superkänsla emot hindren och Cometa bjöd som bara den och busade till och med lite efter. Eftersom Cometa inte hopptränat på länge, gav vi oss där medan hästen fortfarande var pigg. Jag lade ner och Cometa gav en mycket bra ridkänsla. Efter träningen var jag glad. Varför är man sällan så glad efter en dressyrträning som efter en hoppträning? Mer hoppning åt folket .
I alla fall har jag kommit till ett beslut. Beslutet är att jag inte kommer att sälja Cometa denna gång heller. Jag har en fin allroundhäst med stort hjärta . Vi kommer att hoppträna mera och försöka hitta en alternativ tränare i dressyren. Fortsätter naturligtvis att träna för U men vill ha någon mer. Vi börjar med att rida för Anna nästa vecka och ser hur det känns. Måste inse att Cometa aldrig kommer att nå högre klasser än LA dressyr och rida utifrån de förutsättningarna och inte ställa upp kraven för snabbt. Jag tror i alla fall att hon blir en bra fälttävlanshäst. Vågar inte jag rida själv kommer jag att fråga Vicky om hon vill starta henne. Om jag fortfarande känner på samma sätt som vid tävlingen i söndags till våren lutar det åt betäckning. Blir hon dräktig och det blir ett sto så kanske jag säljer henne efter det. Det kan jag inte svara på nu, nu ska jag bara rida och ha roligt utan krav.
På eftermiddagen kom Krisse, Eleonor och Annica på besök. Vi började med att kolla in pållarna i hagen och hade sedan ett trevligt småprat kring fika bordet. Jättekul att ni kom tjejer . Tiden rusade iväg även denna gång och jag skulle åka på Friskis och Svettis så vi bröt upp. Japp, ni läste rätt jag har börjat gå på Friskis en gång varannan vecka; skivstång och kondition. Inte så mycket för att bli mer fit (det blir man inte på två gånger i månaden men jag hinner inte med mer) men för att få träffa lite andra människor och träna tillsammans.
Igår chippades fölisarna och vi vaccinerade de som behövde det mot botulism och hästinfluensa. Stina dräktighetskollades och visst var det något där inne. Nu hoppas vi att allt går vägen och att det tittar ut en liten Cosmeo bebis i slutet maj nästa år.
På söndag är det hoppträning för Cia. Det var så länge sedan och det ska bli hur kul som helst.
Ha det gott!
tisdag 14 september 2010
Dressyrmeeting i Söderhamn
Jaha, så har man landat hemma efter två intensiva dagar i Söderhamn. Det var för några veckor sedan som Linnea väckte tanken på att åka på dressyrmeeting i Söderhamn. Först var jag lite tveksam. Cometa var endast igångsatt under en kortare period efter hovböld och sommarvila, mitt liv är intensivt nog som det är men samtidigt så kändes det som en rolig grej. Så jag anmälde mig och bokade in mig och Cometa på bed and box två mil från Söderhamn.
För en gångs skull var jag klar redan kvällen innan. Allt var packat och putsat och hästen omsorgsfullt knoppad med knoppar som skulle sitta hela helgen (och det gjorde de också, behövde inte knoppa om en enda!). Kvart i sju på lördagsmorgonen rullade transporten iväg från Hånsta med riktning Söderhamn och ca 2,5 timme senare var jag framme.
Jag var anmäld till LB:2 på lördagen och LB:3 på söndagen, men efter lite pepptalk så hade jag bestämt mig för att efteranmäla till LA:4 både på lördagen och på söndagen. Om jag ska utvecklas och rida högre klasser måste jag börja tävla LA, annars sitter jag kvar och rider i LB träsket. Så sant som det är sagt!
Väl på plats var det fullt i LA:4 på lördagen men jag efteranmälde till söndagen. Träffade på Ankie och Gun som redan sovit en natt i Söderhamn. Ankie lovade att hjälpa mig på framridningen. Jag är så dålig på att komma till ridning när jag rider fram för tävling och sitter mest och glider runt och då är det bra med någon som tittar och ger små tips.
Strax efter 11 var det dags att börja rida fram. Först värmde jag 5-10 minuter utan krav och sedan kom Ankie. Skulle tänka på att inte rida för fort utan sitta djupare på rumpan och hålla ihop händerna med tummen högst. Aktivera genom att hitta på saker och inte bara rida runt runt. Cometa var lite spänd men slappnade gradvis av.
Så red vi igenom programmet. Hade en del missar och Cometa var relativt spänd. Poängen varierade mellan 5-7 och vi slutade på 61 % (domaren låg lågt i skalan helgen igenom men jag tyckte att hon bedömde rättvist) och blev första oplacerade ekipage. "Rörlig häst som bitvis blev spänd. Kommer då ej helt till sin rätt" Vi startade bland de sista och när jag var klar var det en som hade strukit sig i LA:4 så jag efteranmälde och pluggade in programmet 20 minuter innan min start. Vi är inte klara för LA:4 och tex ryggningar och bakdelsvändningar är långt ifrån befästa.
Cometa var bättre på framridningen. Hon är ofta mer avslappnad när hon fått gå en klass. Med tanke på den korta förberedelsetiden och att det var debut för både mig och hästen så är jag nöjd med mina 54.39 %. Vi hade 7:or på halvcirklarna och på ena skänkelvikningen men också låga poäng på flera av koefficientmomenten som bakdelsvändningarna och det drog ner. Jag kunde inte programmet tillräckligt bra för att förbereda alla moment optimalt utan ibland blev det; oj här ska jag svänga och så kastade jag runt hästen. Red också fel väg och fick poängavdrag. "Rörlig häst. Blir nu hastig. Vill ha mer eftergift i sidorna".
Därefter letade jag mig två mil utanför Söderhamn och placerade Cometa i en box och inspekterade rummet. Var iväg och handlade lite innan jag åkte tillbaka till tävlingsplatsen för att heja fram Linnea och Moa. Vilket ekipage de är! Moa var fantastiskt fin och visade massor med power och styrka. Linnea red som vanligt noggrannt och prydligt. Så fina och de var väl värda sin gröna rosett. Vågen för dem!!!
Tillbaka vid övernattningsgården tog vi ut hästarna på en promenad. Cometa är inte van att stå på box och jag tror att hon tyckte det var skönt att komma ut och skritta en sväng. I alla fall så skrittade hon i gott tempo lilla hjärtat. Det blev sent innan det var dags för maten som Mattias så förtjänstfullt tillagat ärtsoppa med fetaostkräm. Mums!!! Både Linnea och jag var vid det här laget ganska så trötta så vi gick strax därefter till sängs.
Strax före sju studdsade vi upp. Efter att hästarna och vi fått i oss frukost gick vi en ny promenad med flickorna. De är bra snälla. Ut i främmande miljö i grimma och grimskaft så följer de bara med. Det är fina töser det!
Runt tio packade jag in mina saker och åkte till tävlingsplatsen. Cometa var lite trött och kändes lite tjorvig på framridningen. Efter att ha fått rådet att aktivera och hitta på mer så blev det bättre. På banan spände jag bågen lite väl högt och vi fick en del missar. Dessutom så red jag fel väg IGEN! Red i alla fall på nästan 60 % och det var jag inte nöjd med men som min kloka kompis sa "När man börjar satsa mera så spricker det ibland innan man lägger sig på sin nya nivå". Antingen kan jag välja att bara starta LB klasser och rida för säkra 63 % eller så satsar jag och jobbar vidare mot nästa klass. Jag väljer det sista....
Efter en kort paus var det dags att hoppa upp för att rida LA:4 igen. Red en del ryggningar, bakdelsvändningar och var noga med att rida mycket små volter och tempoväxlingar så att Cometa var framme. Inridningen i LA:4 var fantastiskt härlig. Cometa var framme och uppe i formen samtidigt som hon var lydig. Fortfarande kan vi inte programmet så väl att vi kan planera alla moment i förväg och ibland blev det lite tokigt pga det. På det stora hela så gav det mersmak och poängskalan gav mig hopp om framtiden. Vi hade 3:or på ena bakdelsvändningen (vilket är koefficient), 5:or på andra bakdelsvändningen (som var bra och värd en 6:a enligt kompisarna), 5:or på ena skänkelvikningen (7:a på den andra), 4:a på ryggningen som blev sned men det gick bakåt. Men det fanns också flera 7:or bland annat på mellangalopp. Dessutom kändes det som jag kom till ridning programmet igenom. Får vi bara till de här nya momenten och får träna på dem så kommer det att bli bra tror jag. Hoppas att jag snart får tag på en ny dressyrsadel för mer än 6 får jag inte på sitsen i hoppsadeln. I alla fall så red vi på 55.6 % trots alla missar och fick 7-6-6-6-6 längst ner med kommentaren Ganska lydig häst, ibland något hög i formen (vilket jag är glad för eftersom vi är mer duktiga på att blir för låga än för höga i vanliga fall). Summa sumarum så är jag mycket tacksam mot Linnea (som välförtjänt placerade sig i även söndagens klass, vågen för henne och Moa. Ni hör hemma i msv klasser det vet du!) som pushade mig att starta en högre klass och som har tålamod att älta med en neurotisk snart 40 åring. Stort tack också till Ankie och Gun för alla hjälp. Utan er alla hade jag inte åkt hem och varit så nöjd med helgen som jag faktiskt är.
För en gångs skull var jag klar redan kvällen innan. Allt var packat och putsat och hästen omsorgsfullt knoppad med knoppar som skulle sitta hela helgen (och det gjorde de också, behövde inte knoppa om en enda!). Kvart i sju på lördagsmorgonen rullade transporten iväg från Hånsta med riktning Söderhamn och ca 2,5 timme senare var jag framme.
Jag var anmäld till LB:2 på lördagen och LB:3 på söndagen, men efter lite pepptalk så hade jag bestämt mig för att efteranmäla till LA:4 både på lördagen och på söndagen. Om jag ska utvecklas och rida högre klasser måste jag börja tävla LA, annars sitter jag kvar och rider i LB träsket. Så sant som det är sagt!
Väl på plats var det fullt i LA:4 på lördagen men jag efteranmälde till söndagen. Träffade på Ankie och Gun som redan sovit en natt i Söderhamn. Ankie lovade att hjälpa mig på framridningen. Jag är så dålig på att komma till ridning när jag rider fram för tävling och sitter mest och glider runt och då är det bra med någon som tittar och ger små tips.
Strax efter 11 var det dags att börja rida fram. Först värmde jag 5-10 minuter utan krav och sedan kom Ankie. Skulle tänka på att inte rida för fort utan sitta djupare på rumpan och hålla ihop händerna med tummen högst. Aktivera genom att hitta på saker och inte bara rida runt runt. Cometa var lite spänd men slappnade gradvis av.
Så red vi igenom programmet. Hade en del missar och Cometa var relativt spänd. Poängen varierade mellan 5-7 och vi slutade på 61 % (domaren låg lågt i skalan helgen igenom men jag tyckte att hon bedömde rättvist) och blev första oplacerade ekipage. "Rörlig häst som bitvis blev spänd. Kommer då ej helt till sin rätt" Vi startade bland de sista och när jag var klar var det en som hade strukit sig i LA:4 så jag efteranmälde och pluggade in programmet 20 minuter innan min start. Vi är inte klara för LA:4 och tex ryggningar och bakdelsvändningar är långt ifrån befästa.
Cometa var bättre på framridningen. Hon är ofta mer avslappnad när hon fått gå en klass. Med tanke på den korta förberedelsetiden och att det var debut för både mig och hästen så är jag nöjd med mina 54.39 %. Vi hade 7:or på halvcirklarna och på ena skänkelvikningen men också låga poäng på flera av koefficientmomenten som bakdelsvändningarna och det drog ner. Jag kunde inte programmet tillräckligt bra för att förbereda alla moment optimalt utan ibland blev det; oj här ska jag svänga och så kastade jag runt hästen. Red också fel väg och fick poängavdrag. "Rörlig häst. Blir nu hastig. Vill ha mer eftergift i sidorna".
Därefter letade jag mig två mil utanför Söderhamn och placerade Cometa i en box och inspekterade rummet. Var iväg och handlade lite innan jag åkte tillbaka till tävlingsplatsen för att heja fram Linnea och Moa. Vilket ekipage de är! Moa var fantastiskt fin och visade massor med power och styrka. Linnea red som vanligt noggrannt och prydligt. Så fina och de var väl värda sin gröna rosett. Vågen för dem!!!
Tillbaka vid övernattningsgården tog vi ut hästarna på en promenad. Cometa är inte van att stå på box och jag tror att hon tyckte det var skönt att komma ut och skritta en sväng. I alla fall så skrittade hon i gott tempo lilla hjärtat. Det blev sent innan det var dags för maten som Mattias så förtjänstfullt tillagat ärtsoppa med fetaostkräm. Mums!!! Både Linnea och jag var vid det här laget ganska så trötta så vi gick strax därefter till sängs.
Strax före sju studdsade vi upp. Efter att hästarna och vi fått i oss frukost gick vi en ny promenad med flickorna. De är bra snälla. Ut i främmande miljö i grimma och grimskaft så följer de bara med. Det är fina töser det!
Runt tio packade jag in mina saker och åkte till tävlingsplatsen. Cometa var lite trött och kändes lite tjorvig på framridningen. Efter att ha fått rådet att aktivera och hitta på mer så blev det bättre. På banan spände jag bågen lite väl högt och vi fick en del missar. Dessutom så red jag fel väg IGEN! Red i alla fall på nästan 60 % och det var jag inte nöjd med men som min kloka kompis sa "När man börjar satsa mera så spricker det ibland innan man lägger sig på sin nya nivå". Antingen kan jag välja att bara starta LB klasser och rida för säkra 63 % eller så satsar jag och jobbar vidare mot nästa klass. Jag väljer det sista....
Efter en kort paus var det dags att hoppa upp för att rida LA:4 igen. Red en del ryggningar, bakdelsvändningar och var noga med att rida mycket små volter och tempoväxlingar så att Cometa var framme. Inridningen i LA:4 var fantastiskt härlig. Cometa var framme och uppe i formen samtidigt som hon var lydig. Fortfarande kan vi inte programmet så väl att vi kan planera alla moment i förväg och ibland blev det lite tokigt pga det. På det stora hela så gav det mersmak och poängskalan gav mig hopp om framtiden. Vi hade 3:or på ena bakdelsvändningen (vilket är koefficient), 5:or på andra bakdelsvändningen (som var bra och värd en 6:a enligt kompisarna), 5:or på ena skänkelvikningen (7:a på den andra), 4:a på ryggningen som blev sned men det gick bakåt. Men det fanns också flera 7:or bland annat på mellangalopp. Dessutom kändes det som jag kom till ridning programmet igenom. Får vi bara till de här nya momenten och får träna på dem så kommer det att bli bra tror jag. Hoppas att jag snart får tag på en ny dressyrsadel för mer än 6 får jag inte på sitsen i hoppsadeln. I alla fall så red vi på 55.6 % trots alla missar och fick 7-6-6-6-6 längst ner med kommentaren Ganska lydig häst, ibland något hög i formen (vilket jag är glad för eftersom vi är mer duktiga på att blir för låga än för höga i vanliga fall). Summa sumarum så är jag mycket tacksam mot Linnea (som välförtjänt placerade sig i även söndagens klass, vågen för henne och Moa. Ni hör hemma i msv klasser det vet du!) som pushade mig att starta en högre klass och som har tålamod att älta med en neurotisk snart 40 åring. Stort tack också till Ankie och Gun för alla hjälp. Utan er alla hade jag inte åkt hem och varit så nöjd med helgen som jag faktiskt är.
lördag 4 september 2010
Tänk att en sadel betyder så mycket...
På Uffeträningen i tisdags upplevde jag att Cometa var lite seg och långsam och jag hade inte alls samma känsla på hoppträningen veckan innan. Skyllde på att att Cometa inte varit igång på ett tag och att hon ibland kan vara lite långsam.
Idag tog jag därför med mig världens bästa Nettan och åkte till Vettsta med både hopp-och dressyrsadeln för att testa. Red fram i hoppsadeln först och där var min mjuka, fina Cometa med drivet. Så härlig och mjuk att rida med massor med energi. Bytte sedan till dressyrsadeln och visst fanns det bjudning kvar men inte lika naturligt. Största skillnaden var att hon blev lite orolig i munnen och att hon är svårare att svänga på böjt spår. Blev liksom lite spänt i bogpartiet om jag ska försöka förklara. Det syns inte så mycket varken på bilderna eller på filmen men det kändes.
Sadlade om och red i hoppsadeln igen och där var min gamla Cometa. Ska lämna in sadeln på breddning av bomvidden och passar den inte efter det så kommer jag att sälja den igen. Surt eftersom jag gillade sadeln. Denna gång får det kosta vad det kosta vill. Jag åker till Mustang eller RidIn och köper en ny. Jag orkar inte med att inte ha en sadel som passar perfekt.
Red i alla fall igenom LB:2 och LB:3 och det kändes okej. Nettan fick prova att rida Cometa fem minuter på slutet och det såg fint ut. Hade missat att Cometa faktiskt rör sig såpass mycket som hon gör. Tror att Nettan tyckte om att rida henne. Mjuk, känslig, stor att rida och inte alls så enkel pga sin känslighet var hennes omdöme och bättre kan det väl knappast bli! 
Så meetinget nästa helg kommer att ridas i hoppsadel....Långt ifrån optimalt för sitsen men vad sjutton....Kanske kan jag försöka låna någon sadel av någon kompis...
fredag 3 september 2010
Slagsmål med bilen
Ja, herregud det ska vara jag som lyckas med allt. I måndags när jag åkte iväg för de sista Sundsträningarna för året hade jag extremt bråttom. Jag kastade mig ut och skulle bara in och byta kläder innan jag skulle fara vidare mot Frösåkers Ryttarna. Kom på att hunden satt i bak och tog ut henne. Med andra handen drog jag samtidigt igen bakluckan så att jag fick den i pannan; fråga mig inte hur jag gjorde....Fick ett fint jack precis vid hårfästet som blödde en del men det slutade ganska så snart.
Detta hade troligen varit en engångshändelse för normala människor men inte för Lotta. Jag hade lärt mig något. Så i tisdags efter Uffeträningen gjorde jag om det. Kastade in sadel och träns samtidigt som jag stod och pratade (för det är jag bra på) och så igen med bakluckan. Pang! Denna gång träffade den mitt uppe på huvudet och det uppstod mer blodvite....
Numera känner jag mig nästan lite rädd för bakluckan på Passaten. Vad har jag gjort den för ont ?
Kram på er!
Detta hade troligen varit en engångshändelse för normala människor men inte för Lotta. Jag hade lärt mig något. Så i tisdags efter Uffeträningen gjorde jag om det. Kastade in sadel och träns samtidigt som jag stod och pratade (för det är jag bra på) och så igen med bakluckan. Pang! Denna gång träffade den mitt uppe på huvudet och det uppstod mer blodvite....
Numera känner jag mig nästan lite rädd för bakluckan på Passaten. Vad har jag gjort den för ont ?
Kram på er!
onsdag 1 september 2010
Hopp och dressyrträningar
Lika bra att fortsätta när man äntligen tagit sig i kragen och börjat skriva igen. Cometa reds första gången efter hovbölden i tisdags förra veckan. Vi red ut och hon kändes pigg och glad (kanske inte så konstigt efter tio dagars ledighet).
Dagen efter var det dags för höstens första Ulf Johansson hoppträning. Under framridningen kändes Cometa förvånandsvärt fin trots att hon inte gått ett enda dressyr- eller hopppass sedan juni. Började trava fram på fem bommar följt av två bommar ca 20 m bakom. Lade upp bommarna på små cavalettibockar så att de höjdes upp och de två bommarna lades upp till ett litet räcke. Travade först cavalettis och fattade sedan galopp och rullade över räcket. Vände på steken och galopperade in på räcket och bröt av till trav och travade bommarna. Duktiga Cometa var lydig trots en hel del ringrost.
Sedan var det dags att hoppa en 5,5 a med travbom före räcke, galoppbom mellan och markbom före oxer. Breddade oxern så hindret blev rejält brett. Kortade sedan bredden och höjde istället upp oxern till 1.10. Allt kändes plätt-lätt!
På sista långsidan var det räcke-oxer med 23 meter emellan. Jag satte upp galoppen och galopperade på och det kändes kanon. Här gav jag mig medan de andra hoppade vidare med någon mer linje och en liten bana.
Red ut en sväng i fredags. Red också Falset i fredags eftersom Emelie skulle komma och hämta honom på lördagen. Det är en ovanligt sympatisk arab som vill vara till lags. Kommer säkert att bli toppen som kompis till Emelie.
I lördags kom då Madde med familj (inte Izabella som var ensam hemma). Jag och Emelie tog en härlig tur på Falset och Cometa. Emelie tyckte nog att det var lite nervöst att rida honom för första gången men jag tyckte att det gick bra. Vi hann med en tur under söndagen med bara Falset. Även det gick bra och jag och Madde fick bra motion när vi gick med i Falsets stora skritt. Lastade sedan på honom för hemfärd till Lidköping och han gick på nästan direkt (tack Nettan för hjälpen). Allt har gått bra än så länge. Emelie har ridit honom två gångar varav den ena turen i två timmar (mest skritt) tillsammans med en kompis. Han är verkligen en snäll häst och han och Baron har blivit bästisar.
Hade de sista Sundsträningarna för i år i måndags. Alltid roligt att åka dit ut men nu ska det bli skönt att sitta och åka så långt när kvällarna blir mörkare. Vi ses nästa år hoppas jag! På torsdag drar jag igång med träningarna i Vettsta så jag blir inte arbetslös ;).
Igår var det dags för höstens första Ulf Lind träning. Vi fick börja med att jogga fram med utåtställd häst och jobba hästen med rund och lång hals. När hästen bjöd fram till yttertygeln och man haden yttersida fick man börja ställa inåt. Red likadant i galopp. Cometa kändes lite tjorvig men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag inte ridit dressyr på länge.
Därefter fick vi rida hörnpasseringar och vända över ridbanan mellan E och B och byta varv. Vi skulle vara noga med att först rida rakt fram på det raka spåret, när vi närmade hos hörn ställa, sedan göra en halvhalt och aktivera i eftergiften för att sedan följa genom hörnet. Tänka att vi red rakt fram även genom hörnet så att man inte vred sig i sadeln. Om man har förberett hörnpasseringen på ett riktigt sätt ska hästen bära på båda bak genom hörnet och man ska som ryttare bara kunna sitta med. Cometa spårade helt okej. Hon var lite långsam och loj och jag fick tillsägelse att jag skulle aktivera mera. Istället för att bära sprang Cometa gärna iväg vid aktiveringen. Jag skulle inte ha för bråttom i halvhalten. Halvhalten kunde man göra i flera steg än bara två som jag gjorde. Ooops!
Sedan red vi samma övning i galopp, men då höll vi oss i samma varv på lilla fyrkanten. Cometa jobbade bra men meningen var att hon skulle höja manken genom hörnpasseringen och det gjorde hon inte. Sadeln hade glidit fram så jag fick sadla om och därefter fick vi till några vändningar som kändes okej.
Nästa övning var att vi fick rida vilka linjer och övningar som vi ville mellan hörnpasseringarna. Jag red öppnor, slutor och någon mellantrav. Jag måste vara noggrannare i utgången ur hörnpasseringen när jag gjorde skolorna, passa så att hon inte blev för rak eller för låg i formen. I mellantraven skulle jag minska och rida in bakbenen under kroppen och sedan aktivera mycket för att få henne att trava mellantrav utan att springa. Det var viktigt att man red in båda bak under kroppen innan hörnpasseringen.
Cometa hade en bra takt i slutet men kändes lite slow och långsam passet igenom. Egentligen gick det nog ganska så bra men jag saknade något. Jag gör det ibland när jag rider Cometa. Alltså hon är mjuk att rida, rör sig okej, är hyfsat ridbar men jag saknar ändå något, tror att det jag saknar är lite elekticitet och framåtbjudning. Har ju alltid haft hästar med mycket go i förut. Men jag har en fantastisk häst som alltid vill vara till lags och som alltid gör så gott hon kan. Jag är tacksam för det.
Dagen efter var det dags för höstens första Ulf Johansson hoppträning. Under framridningen kändes Cometa förvånandsvärt fin trots att hon inte gått ett enda dressyr- eller hopppass sedan juni. Började trava fram på fem bommar följt av två bommar ca 20 m bakom. Lade upp bommarna på små cavalettibockar så att de höjdes upp och de två bommarna lades upp till ett litet räcke. Travade först cavalettis och fattade sedan galopp och rullade över räcket. Vände på steken och galopperade in på räcket och bröt av till trav och travade bommarna. Duktiga Cometa var lydig trots en hel del ringrost.
Sedan var det dags att hoppa en 5,5 a med travbom före räcke, galoppbom mellan och markbom före oxer. Breddade oxern så hindret blev rejält brett. Kortade sedan bredden och höjde istället upp oxern till 1.10. Allt kändes plätt-lätt!
På sista långsidan var det räcke-oxer med 23 meter emellan. Jag satte upp galoppen och galopperade på och det kändes kanon. Här gav jag mig medan de andra hoppade vidare med någon mer linje och en liten bana.
Red ut en sväng i fredags. Red också Falset i fredags eftersom Emelie skulle komma och hämta honom på lördagen. Det är en ovanligt sympatisk arab som vill vara till lags. Kommer säkert att bli toppen som kompis till Emelie.
I lördags kom då Madde med familj (inte Izabella som var ensam hemma). Jag och Emelie tog en härlig tur på Falset och Cometa. Emelie tyckte nog att det var lite nervöst att rida honom för första gången men jag tyckte att det gick bra. Vi hann med en tur under söndagen med bara Falset. Även det gick bra och jag och Madde fick bra motion när vi gick med i Falsets stora skritt. Lastade sedan på honom för hemfärd till Lidköping och han gick på nästan direkt (tack Nettan för hjälpen). Allt har gått bra än så länge. Emelie har ridit honom två gångar varav den ena turen i två timmar (mest skritt) tillsammans med en kompis. Han är verkligen en snäll häst och han och Baron har blivit bästisar.
Hade de sista Sundsträningarna för i år i måndags. Alltid roligt att åka dit ut men nu ska det bli skönt att sitta och åka så långt när kvällarna blir mörkare. Vi ses nästa år hoppas jag! På torsdag drar jag igång med träningarna i Vettsta så jag blir inte arbetslös ;).
Igår var det dags för höstens första Ulf Lind träning. Vi fick börja med att jogga fram med utåtställd häst och jobba hästen med rund och lång hals. När hästen bjöd fram till yttertygeln och man haden yttersida fick man börja ställa inåt. Red likadant i galopp. Cometa kändes lite tjorvig men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag inte ridit dressyr på länge.
Därefter fick vi rida hörnpasseringar och vända över ridbanan mellan E och B och byta varv. Vi skulle vara noga med att först rida rakt fram på det raka spåret, när vi närmade hos hörn ställa, sedan göra en halvhalt och aktivera i eftergiften för att sedan följa genom hörnet. Tänka att vi red rakt fram även genom hörnet så att man inte vred sig i sadeln. Om man har förberett hörnpasseringen på ett riktigt sätt ska hästen bära på båda bak genom hörnet och man ska som ryttare bara kunna sitta med. Cometa spårade helt okej. Hon var lite långsam och loj och jag fick tillsägelse att jag skulle aktivera mera. Istället för att bära sprang Cometa gärna iväg vid aktiveringen. Jag skulle inte ha för bråttom i halvhalten. Halvhalten kunde man göra i flera steg än bara två som jag gjorde. Ooops!
Sedan red vi samma övning i galopp, men då höll vi oss i samma varv på lilla fyrkanten. Cometa jobbade bra men meningen var att hon skulle höja manken genom hörnpasseringen och det gjorde hon inte. Sadeln hade glidit fram så jag fick sadla om och därefter fick vi till några vändningar som kändes okej.
Nästa övning var att vi fick rida vilka linjer och övningar som vi ville mellan hörnpasseringarna. Jag red öppnor, slutor och någon mellantrav. Jag måste vara noggrannare i utgången ur hörnpasseringen när jag gjorde skolorna, passa så att hon inte blev för rak eller för låg i formen. I mellantraven skulle jag minska och rida in bakbenen under kroppen och sedan aktivera mycket för att få henne att trava mellantrav utan att springa. Det var viktigt att man red in båda bak under kroppen innan hörnpasseringen.
Cometa hade en bra takt i slutet men kändes lite slow och långsam passet igenom. Egentligen gick det nog ganska så bra men jag saknade något. Jag gör det ibland när jag rider Cometa. Alltså hon är mjuk att rida, rör sig okej, är hyfsat ridbar men jag saknar ändå något, tror att det jag saknar är lite elekticitet och framåtbjudning. Har ju alltid haft hästar med mycket go i förut. Men jag har en fantastisk häst som alltid vill vara till lags och som alltid gör så gott hon kan. Jag är tacksam för det.
Till Ankie m fl ;D
Så här kommer sommaren i bilder till alla er som tycker att uppdateringen av bloggen varit urusel....
I slutet av juli lurade vi med oss barnen till Stockholm. De trodde vi skulle på Naturhistoriska och där var vi också men istället för att åka hem så hade jag bokat två hotellnätter på Scandic...Vi bodde där för tre år sedan. Jag lyckades checka in medan resten av familjen gick in på en restaurang i närheten. Efter maten sa jag att vi kunde gå på nostalgitripp och kolla in hotellet som vi bott på tidigare. När vi kom in där så skulle några åka upp med hissen precis och jag hängde på med motiveringen att det kan vara skoj att se hur det ser ut....Här vägrade Linnea att åka med hissen, men jag lyfte upp henne och så åkte vi upp. När vi klev ur hissen grät Linnea fortfarande och jag viskade att jag bokat rum här men det var hon inte riktigt mottaglig för. Filip frågade om man fick göra så här och vi svarade att vi bara skulle titta. Han gick 15 meter bakom oss genom hotellkorridoren. Sedan sa jag att jag hade den gamla hotellrumsnyckeln kvar från förra gången och tyckte att vi går väl in och tittar på rummet. När jag stack nyckeln i låset sa Filip: mamma, det är inbrott, det är inbrott samtidigt som Linnea fortfarande var ledsen. Väl inne i rummet berättade jag och Stefan att vi skulle sova här två nätter och förtvivlan byttes ut mot glädje och lycka. Stackars barn men roligt så här i efterhand!
Några bilder från semestern i Stockholm. Vi började med att gå på naturhistoriska som sagt var. Cosmonova var jätteroligt att se. Dagen efter avverkades tekniska museet och Gröna Lund. Jättetur med vädret som var mulet utan regn=inga köer alls till några av attraktionerna! Sista dagen gick vi en sväng på stan men då var vi alla trötta och längtade lite hem....
I alla fall så blev det en hellyckad vistelse tillsammans med familjen i Stockholm!
Barnen har också hunnit med Orsa Grönklitt och björnparken tillsammans med farmor och farfar. Mormor och morfar besöktes under juni!
Fölungarna växer och blir större och större. Här är A lot of Jägermeister e. Faustinus-Royal Diamond.
Bilderna är tagna 13 augusti när de släpps på nytt bete.
Fantastiska A lot of Inferno e. Flash Dancer I:M-Flemmingh
Grämer mig fortfarande att jag inte visade honom på fölvisningen men anledningen till att jag strök honom är att han är bokad.
.
Jägermeister visade vi i alla fall. Han var överbyggd för dagen men blev i alla fall klass I med poängraden 8-8-7-7-8-7=45 p
De skötte sig fantastiskt bra både han och mamma Royal.
Starlight anno 2010. Starlight hade en släng av fång i början av sommaren men är nu fit for fight igen. Foto Emelie Emilsson
Madinn kommer troligen att bli danska senare i höst. Mer om det senare när allt är i hamn. Foto: Emelie Emilsson
Min lilla trasdocka har fyllt 8 år. Stort grattis till henne <3. Foto: Emelie Emilsson
Arabvalacken Falset bodde här under en vecka innan han flyttade till Emelie. En fantastiskt trevlig individ som jag hoppas att Emelie kommer att få mycket roligt tillsammans med! Foto: Emelie Emilsson
Cometa skulle bara vila två veckor i sommar men sedan kom värmen med 35 grader, därefter semester. Började rida i slutet av juli men hann inte rida länge innan det började regna och Cometa fick en hovböld. Nu har vi varit igång i en och en halv vecka och träningarna har börjat. Vi har också börjat snegla lite på tävlingar....Foto: Emelie Emilsson
Bida, vår lilla clown och solstråle, får avsluta detta inlägg. Hon är verkligen en rar hund som finns i hjärtat hos oss. Numera sover hon till och med hos Stefan i sängen!
Bida, vår lilla clown och solstråle, får avsluta detta inlägg. Hon är verkligen en rar hund som finns i hjärtat hos oss. Numera sover hon till och med hos Stefan i sängen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)