Jens Fredricsson clinic

I torsdags var jag, Nettan och Sandra på clinic för Jens Fredricsson. Det var en bra clinic med ett tydligt budskap. Lär er att rida grunderna först och målet är inte att hästen ska kröka på nacken. Han började med att rida Colmar. En stor fuxhingst, jättestor och snygg som rörde sig helt okej. Jens visade och berättade vad han brukade tänka på när han red fram alla hästar. Han börjar alltid att trava på lite halvlånga tyglar några varv för att hästen ska få jogga igång. Man ska inte sätta sig och börja såga ner hästen på tygeln direkt när man hoppar på. Det är bara i Sverige som man ser sågande tyglar och lite ben. Utomlands rider man med säte och ben och lite hand.

Efter att ha travat några varv på fyrkanten så kortar han tyglarna och fortsätter med att flytta bogarna för att lossa dem lite. Då börjar hästen automatiskt att lossa och komma i form. Fortsatte sedan på böjda spår och formade hästen i bålen mellan inner och ytterskänkel. Var noga med att visa att man inte behövde handen för att få hästen att svänga och byta varv. Vid det här laget så gick hästen i en mycket trevlig form. Red en del skänkelvikningar och ökade och minskade tempot för att få hästen att komma igång och börjar arbeta med bakbenen.

Hoppade sedan några språng och Colmar hoppade fint. Visade lite olika lösgörande övningar som han använde sig av när han stärkte sina hopphästar. Han gillade att hoppa på volt och även på åttvolt. Red gärna i öppna respektive sluta över hinder för att få hästen mer lösgjord.

Jens berättade att han sett honom i en hage när han åkte runt i Tyskland som föl. Han stannade bilen och gick in och frågade om han var till salu och köpte honom. Eftersom han är stor har han fått ta det lugnt. Visades som 4-åring och blev godkänd hingst. Kommer att gå de stora klasserna men stärks och arbetas långsamt pga sin storlek.

Därefter red Jens ett lånat sto e. Laurin som gått 1.40. Skulle egentligen ridit Callahan men han var skadad. Synd för den hingsten hade jag gärna sett. Stoet var inte så vacker och såg inte så lättarbetad ut. Men efter en stund så såg hon mycket mer lösgjord och avspänd ut. Hon ville gärna ta egna initiativ och bestämma när hon skulle hoppa men Jens styrde på olika hinder och svängde hela tiden och gradvis så fick han kommandot över henne. Till slut väntade hon fint på honom och gick i samma tempo före och efter hindret. Hindren höjdes till runt 1.40 och sista rundan fick han henne att öppna bra med bak. Kul att se honom sitta på en häst första gången!

Sist ut var ett annat sto e. Oramé. Ett litet smidigt sto som det tog ett halvår att rida in och som nu gick 1.40 hoppningar. Väldigt rädd om sig och därför tog han det långsamt med henne. Rolig att rida och mycket följsam. Här pratade Jens anridning mot hinder. Det är vanligt att hästen efter hindret drar iväg och att ryttaren bromsar genom hela svängen mot nästa hinder och letar avstånd för att sedan rida på de sista galoppsprången igen. Enligt Jens ska man våga galoppera utan att ha för mycket i handen och mot hindret så rätar man upp sig och låter hästen backa av själv. Hästar är inte dumma och kan tänka själv. Galoppen före hindret genom svängen skulle inte gå fortare men man skulle sätta mer energi i bakbenen så att man galopperade friskt framåt. Såg så enkelt ut och jag tror att där har jag en del av förklaringen till Cometas stopp det sista. Jag blir för passiv och galopperar inte tillräckligt i svängen. Hästen ska vara framför skänkeln i alla lägen.

Handen ska vara stilla och man ska tänka att man äter ägg med en sked med lillfingret för att röra på bettet. Hästen rids för säte och skänkel. Lär er rida var uppmaningen till Mälardalen. Se till så att det kommer upp bra tränare som utvecklar och utbildar er. Det är alldeles för dåliga ryttare i Mälardalen och det tas fram alldeles för få svårklass hästar pga detta.

Som avslutning fick Jens en fråga om vad man gör om man har en felriden häst dvs en häst som kastar sig mot hindren. Han sa att det var svårt att lära om men att man fick gå tillbaka till grunderna och trava och galoppera bommar. Fortsätta med hinder med bommar före och efter och det blev nästan aldrig bra ändå.

Inga större nyheter men otroligt bra att allt påpekades.