Välkommen lilla Morris

Impulsköpens mästarinna är nog jag tror jag ;). Jag har under några veckor letat efter en lite mindre ponny till Linnea. Helst ett sto som kan få föl parallellt eftersom inte Linnea rider så ofta. Starlight är lite stor för henne ännu och utnyttjar detta. Jag har funderat i flera år på att köpa ett bra sto av ponnyformat och nu hittade jag det jag sökte!

I alla fall så sprang jag på en annons på blocket på ett welsh mountain sto dräktig med föl till salu. Att hon dessutom är flerfaldigt guldbelönad på utställning med som mest 43 p var ett stort plus, stamboksförd med 42 p (slår man ihop alla protokoll så har hon fått 9:or på alla egenskaper utom benställningen där hon fått 8). Efter att ha pratat med ägaren och berättat om oss så tyckte jag inte att det var så mycket att diskutera så vi slog till!



Så igår åkte jag och Nettan tur och retur till Vetlanda och hämtade hem den vackra ponnyn och den allra sötaste lilla fölisen. Vi såg även fölets pappa Diablo och gillade vad vi såg. Fölis fick grimma på sig för första gången och vi lastade på dem och åkte hem. Påminn mig om att jag inte ska åka fram och tillbaka till Vetlanda på en och samma dag om jag köper fler hästar så långt söderut. Det var jobbigt att köra men som tur var har jag och Nettan alltid massor att prata om. Vi hade inte ens på radion under de 14 timmar som vi satt i bilen. Tack Nettan för att du är den du är och för att du finns!

Morris och bebis har övernattat bra och idag släppte vi ut dem i hagen. De fick gå själva idag om de var lite möra efter resan. Lilla fölis visade upp en fantastisk trav och en lätt galopp. Kul att se! Imorgon släpper jag ihop dem med Cometa.

Morris heter egentligen Twyford Morgana och är född 1998. Hon är e. Glenford Drifter-Twyford Nutkin och kommer ur Twyford stuteriets välkända M-linje. Hon importerades av Inger Becker, Ekbäckens stuteri. Hon har fått guld på alla utställningar som hon varit med på. Sammanlagt har hon fått sju fölungar. Årets föl är e. Stendyssens Diablo och hon är förhoppningsvis dräktig med honom igen. Diablo är startad upp till LA dressyr regionalt.

Bilder på Stendyssens Diablo:



Hon har varit stamsto hos stuteri Skyborne och jag har nu fått möjlighet att köpa henne när de inte längre kan ha hästarna kvar. Tack till Ursula och Patrick Andersson för att jag fick chansen att köpa ert fina sto. Jag lovar att ta väl hand om henne!

Nu ska hon få acklimatisera sig i lugn och ro och successivt få komma in i flocken! Bilder kommer på henne och bebis så fort jag har möjlighet att fota i dagsljus!

Ted och Uffe-kloka gubbar

Äntligen kom Ted till Almunge igen. Jag hade tyvärr bara möjlighet att rida en av dagarna. Synd eftersom han bara kommer hit några få gånger per år. Som vanligt var det en lektion där teori och ridning blandades. Han är så himla klok den mannen och försöker göra allt enkelt.

Ett himla bra minne har han också och kom ihåg min och Cometas akilleshäl nämligen galoppombytena. Har du tränat på att göra galoppombyte med hjälp av slutor nu frågade han direkt och jag fick erkänna att jag inte gjort det....;)

I alla fall började vi med att rida fram. Det finns tre sätt för att få en häst att sätta bakbenen mer under kroppen:
1) Att rygga hästen
2) Att rida skolor
3) Att höja nacken på hästen

När man vill samla hästen sluter man handen om tygeln och driver på.

Vi fick rida en hel del galoppombyten på en åtta. Jag tror att Cometa lyckades göra två stycken men inte på hjälpen. Ooops ;)! Vi saktade istället av till trav och gjorde enkla byten.

Fick sedan lägga en volt runt ett hinderstöd och galoppera fram mellan två hinderstöd i lätt sits lite mer framåt. Inte driva hästen framåt utan låta den gå genom att lätta på tygel och sits. Därefter byta och ny volt runt ett nytt hinderstöd och galoppera fram efter stödet igen.

Skillnaden mellan en hopp och dressyrryttares byten redovisades innan vi fick rida byten på ett serpentinspår. Dressyrryttaren månar om att sitta kvar genom bytet och byta på rak linje medan hoppryttaren ofta kastar sig åt nya galoppsidan samtidigt som denne byter riktning. Cometa och jag saktade ånyo av till trav istället för att försöka byta i språnget.

Därefter ställde Ted upp ett stöd på varje kortsida och däremellan ett räcke. Vi skulle rida på volt runt stödet och fortsätta rakt fram över hindret. Absolut inte försöka korrigera vilken galopp hästen tänkte landa i utan försöka sitta still och inte störa hästen i språnget. I landningen korrigera galoppen (om det behövdes) innan man red en volt runt nästa stöd och direkt ur volten skar av hörnet och lät hästen galoppera fram några meter mot långsidan. Vi skulle tänka oss att vi stödet efter hindret var en rondell. Kom vi i rätt galopp efter hindret kunde vi bara öka genom rondellen och kom vi i fel skulle vi i tid korrigera galoppen. Cometa jobbade fint!

Fortsatte sedan att hoppa ett hinder som stod snett på medellinjen mot E. Red man rakt på hindret kom man ut några meter efter E. Vi skulle hoppa hindret ur höger galopp och sikta på bokstaven E dvs styra mot E med högertygeln och sedan svänga vänster och direkt lägga en volt runt ett hinder och sedan galoppera rakt fram i lite friskare galopp. Styr man lite "tillbaka" över hindren är det lättare att hästen landar i rätt galopp. Dressyrryttare som byter galopp leder gärna med gamla innerhanden precis i bytet för att hästen enklare ska byta galopp och göra det på rak linje.

Hoppade sedan en bana bestående av tio hinder på ca 80 cm höjd. Cometa kändes okej. Vi kom lite nära på några hinder och jag hade svårt att känna vilket tempo som var korrekt.

Därefter fick vi välja en höjd. Jag valde att lägga hindren mellan 1.00 - 1.10. De andra ekipagen tävlade 1.20 till 1.50 och hoppade på de höjderna. Därför fick jag börja.

Börjad med att hoppa fram på ett räcke. Tyckte att det kändes lite svårt med distansen och att Cometa var lite nonchig och när hindret låg på ca 1.10 så rev hon mycket riktigt alla bommar. Jag hade råkat öka farten när hindret blev högre...Ooops. Red på igen och hon hoppade fint. Hindret höjdes till 1.20 och där ändrade Cometa teknik och hoppade kalasfint. Vilken känsla! När räcket låg på 1.30 och vi gjort ett ännu bättre språng över det red vi banan runt. Tror minsann att det var första gången någonsin som vi hoppade 1.30 utan hjälphinder jag och Cometa. Det har jag inte gjort sedan jag hade Karaff.

Vi kom lite konstigt in på ett räcke som hon tittade till på och stannade. Hoppade på försök två och vi fick ett stopp på ett plank av samma orsak. Näst sista långsidan var en kombination med två räcken och några galoppsprång senare en oxer. Hela långsidan förutom första räcket låg på 1.10. Jag tog en förhållning mellan hindren och det blev helt fel. Red på igen och det gick bra.

När jag pratade med Ted efteråt tyckte han att jag red lite för fort. Inte alls mycket för fort men lite och då kom hon för nära hindren och tyckte att det blev jobbigt och stannade. Jag sa att jag tyckte det var svårt att veta vilket tempo som hon skulle gå i och då sa han att tänk en rytmisk galopp. Red därefter långsidan med kombination - oxer igen. Tänkte ba-bam, ba-bam, ba-bam hela tiden och j-drar vad det blev bra. Kanonbra språng och avståndet stämde mycket bättre!

Ted tyckte att hon hade utvecklats sedan i somras och att hon såg mycket fräsch ut. I de två sprången på högre höjd kände han inte igen hästen alls för hon hoppade med massor av spänst och med mycket god teknik. Var otroligt nöjd efter träningen och ser fram emot när Ted kommer nästa gång.

Cometa vilade sedan i två dagar och igår hopptränade jag för Ulf Johansson igen. Hästen var en tiger och hoppade hur fint som helst. Nu har hon verkligen fått snurr på sig själv och borta är den tomma hästen. Hon tar tag och trycker ifrån i språnget. Så himla fin <3. Hoppade räcken, oxer och kombination ur sväng. Hinderhöjd 1.05. Det verkar som hon hörde mina funderingar om försäljning för nu sker det framsteg både på hopp- och dressyrträningarna. Fina, fina Cometa <3.

Carroträning

Äntligen hade jag fått en reservtid för Carro igen. Hon är verkligen suverän som tränare och jag får så mycket med i bagaget att träna vidare på vid varje tillfälle.

Jag fick börja med att berätta vad som hänt sedan jag red för Carro senast. Berättade om mina funderingar över Cometas bjudning, våra dressyrstarter och vårt sadeldilemma.

Jag fick sedan rida samma övning hela lektionen. Den gick ut på att jag skulle rida öppna på volten och leda in hästens bogar med händerna ihop (som ni ser på filmen har jag lite att träna på ;) ). Innerskänkel jobbar för att få innerbak mjukt. Båda skänklarna driver framåt mot ett lite stabilare stöd där jag har koll på alla fyra hörn. Formen får komma lite i andra hand; placering av bogar, händer och skänkel är det viktigaste. Hästen ska komma till mig och rätta sig efter mig och inte tvärtom.

Efter några varv på volten i öppna fick jag vända en brant skänkelvikning från mitt på långsidan till slutet på motsatta sidans långsida. Skänkelvikningen rider man för att kontrollera att hästen verkligen är undan för skänkeln. Det gör ingenting om bakdelen går före något steg. Det viktiga är att hästen respekterar skänkeln och dansar undan för den. En renodling av den sidförande skänkeln helt enkelt. Fortsatte sedan att rida öppna längs långsidan och in på volten i nya varvet. Ställa igenom i handleden med händerna ihop.

Cometa gick emot skänkeln lite i högervarvet och för att få henne undan för innerskänkel red vi lite skänkelvikning på volten till att börja med. Det optimala är att rida en öppna men om det behövs ridas lite skänkelvikning för att få hästen att lyssna så är det okej. Ställa inåt och inte korrigera utan driva henne fram till handen. Hon ska komma till mig och släppa igenom överlinjen. Jobbet går ut på att få under bakbenen fram till ett stöd i handen. Många tillsägelser om att hålla tighta händer; gärna hand mot hand. Tygeltagen får inte bli större än att jag kan hålla händerna ihop. Jag får gärna krama och lätta men inte sära på händerna.

Titta gärna ner på bogarna för att träna mig på var de befinner sig i förhållande till voltspåret. Där har jag bogarna där har jag voltlinjen. Jag ska få in bogarna innanför voltlinjen. Om det är svårt att få in bogen kan jag lägga spöet lite försiktigt på ytterbogen för att hjälpa till. Det tyckte Cometa var läskigt och blev lite drama queen.

När/om Cometa börjar glappa i munnen eller klappra med bettet ska jag rida henne fram för skänkeln lite mer så att hon hamnar stadigare i handen.

I galoppen måste jag träna på att våga inverka på henne. Jag ska jobba med mina skänklar; dra tillbaka benet hela vägen ända från ljumsken och jobba på att släppa knäna och driva med underskänkeln intill hästen. Hon går lite på mitt klämmande med knäna och jag måste räta upp mig och luta mig tillbaka. Lade därför upp stigbyglarna. Jag spänner mig gärna när jag har stigbyglarna.

I galoppfattningarna ska jag inte tänka på att jag sitter på Cometa och göra som jag brukar. Istället ska jag tänka att den här hästen ska jag rida minst msv på och sitta upp och fatta galopp som på en msv häst. Vi fick många fina fattningar efter det. Tänk att så lite kan göra så mycket!

I galoppen ska vi träna på att minska och rida lite långsammare. "mer msv tempo" Jag får ta att hon blir lite fyrtaktig emellanåt. Hon måste lära sig att man kan galoppera långsammare mer samlat. Det ser inte ut som hon har något svårt för det egentligen. Galoppen blev vår läxa tills nästa gång!

Tänk på framtiden; rid som du vill kunna rida och rid inte efter hästen. Carro sa också att vi egentligen inte har en aning om hur mycket gång det finns i Cometa. Vi har inte sett allt än! Skoj!

Buskillar!!!!

Ont i höfter och rygg....

I går var stora sadelutprovardagen. Jag och Nettan drog till Vettsta för att testa sadlar. Hade med mig Jaguarsadeln, en Cliff Barnsby och en Jeremy Rudge. Började att rida i Jaguar sadeln och den var härlig. Jag får i många sadlar känslan av att tippa lite framåt men den känslan fanns inte där och jag fick perfekt stöd av knästöden vilket gjorde att jag fick ett helt okej skänkelläge. Red bara några varv innan jag lade på Cliff Barnsby sadeln som var alldeles för vid på Cometa. Bytte till Jeremy Rudgen. Den var bredare i midjan och inte lika skön som Jaggan men ändå ok. Cometa gick bra med den sadeln.

Bytte tillbaka till Jaguaren och Nettan filmade lite. Tyvärr syns det tydligt på filmen att sadeln glappar i bak när jag sitter ner i traven. Skit också för jag trivdes verkligen i sadeln. Däremot var Cometa lite ostadig i formen och det blir hon när inte sadeln ligger okej. Funderade ett tag på att köpa den ändå och padda sadeln men har tänkt om. Min förra Jaguar låg still och det borde gå att hitta en med samma balans som den här Jaggan och som ligger bättre på Cometa.

Idag red jag ut i Jeremy Rudgen. Hade lite känsla av att jag ramlade fram i den emellanåt men Cometa gillade verkligen den här sadeln. Eftersom den var så mycket bredare än vad jag är van vid kändes det rejält i höfter och ryggslut när jag kom hem. Ska i alla fall ge den en chans till och rida i den på dressyrträningarna i veckan. Cometa rör sig mycket över ryggen och även den här sadeln rörde sig lite i bak i traven.

Idag har Linnea varit på ridskolan med Starlight. Starlight är en liten hjärtehäst men i största laget för Linnea. När han stannar bryr han sig inte om att gå när hon driver och när hon kortar tyglarna drar han dem ur händerna så att hon grinar för att det gör ont. Lite fräck och smart är han trots att han är snäll och gullig i många andra situtationer. Nästa gång ska Linnea rida en shettis istället. Det är ju inte roligt att rida om man inte kan påverka hästen och jag skulle tycka att det var roligt om hon fortsätter. Starlight kommer vi kanske att låna ut till ridskolan så får några av de större tjejerna tukta honom lite. Cathlene följde med hem efter ridskolan och ska sova här i natt.

Stefan har varit hos Johanna och Ted hela dagen och snickrat. Nu har vi precis satt i oss en massa onyttig pizza och kebab och nu är det lördagskväll. Kanske ska ta och öppna en ny flaska Minttu Black. Det kan jag dricka som godis. Mums!

Hoppas ni får en trevlig lördagskväll!

/Lotta

Tjohooo, massvis med träningar framöver!

Jag är fylld av tillförsikt för framtiden! Efter några veckors low mode känns det som det är på väg att vända. Knäppt egentligen att allt sitter ihop. Går det dåligt på träningar/tävlingar med hästen så påverkar det hela sinnesstämmningen i vardagen. Det började med den usla tävlingen i Gimo där hästen inte bjöd fram och jag inte red alls bra. Påminn mig om att aldrig starta på Gimo tävlingarna igen. Där gör sig min prestationsångest alltid påmind och gör så att jag inte rider ordentligt. Det är mycket enklare att rida okomplicerat när man inte känner så mycket folk.

Sedan fortsatte det med en massa ältande om ifall jag skulle sälja Cometa eller behålla henne. Funderade på hur jag skulle hitta mer bjudning och motor i henne och hur vi ska utvecklas framförallt i dressyren där jag känner att vi står och stampar. I hoppningen har jag inga mål att tävla=där kan jag rida för att det är roligt och göra det okomplicerat.

Sedan kom Uffes analys av min ridning och att det inte var hästen som bjöd framåt utan att det var jag som satt så illa att hon inte vågade ta i det lilla extra. Där började jag fundera och där var vändpunkten.

Jag red för Anna och fick rida mer framåt och jobba med att få igång bakbenen. Jättenyttigt och jag fick en fin känsla i hästen bitvis även om hon var spänd. Där kände jag att det finns mer potential i hästen bara jag lär mig att rida fram det och sitta i de större rörelserna.

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer att mer aktivt leta efter en dressyrtränare att rida regelbundet för. Innan jag får fast plats för någon provar jag att rida för några olika och står som reserv lite överallt. Närmaste veckorna kommer jag att rida för Caroline Carlstedt, Anna Hedbys och en helgkurs för Eva-Karin Oscarsson. Sedan ska jag utvärdera och känna hur det känns och vad jag tyckt var bra och inte!

För yes, yes, yes jag har fått en reservplats för Carro nästa vecka!!!! Måste säga att av alla tränare som jag har tränat för under åren så är hon ett riktigt guldkorn. Jag har bara ridit för henne två gånger men de gångerna har gett mig mängder av verktyg att jobba vidare med. Hon får snurr på Cometa (och mig) utan att det blir massor med spänningar. Helt suverän!

Jag kommer att fortsätta att rida för Uffe L. Uffe har lärt mig massor. Han får mig att rida svåra övningar på ett enkelt sätt, att inte göra det mer komplicerat än vad det är. Dessutom är han duktig på att se detaljer och få mig att rida tekniskt riktigt. Kan jag få in känslan med hjälp av någon annan och tekniken med hjälp av Uffe så tror jag att det kommer att bli bra till slut!

Dagarna som gått har varit bra. Cometa stod nästan en vecka med tappsko medan jag var i Lidköping. Red ju en kortis i Jaggan på tisdags kvällen så det var en laddad Cometa som åkte till Tuteriet för träning för Uffe J. Alltså jag är så himla imponerad över hans träningar. Genom att placera ut lite bomövningar och studds här och var på rakt och böjt spår och sedan gradvis plocka bort dem till "rena" hinder så gör han övningarna enkla. Hästarna jobbar kanonbra på det här sättet. Tror att jag kommit på vad som utmärker en bra tränare:

-En bra tränare har övningar som gör det svåra enkelt
-En bra tränare hjälper ryttaren att hitta till nästa nivå
-En bra tränare gör att ryttaren åker hem med ett leende på läpparna och med en vilja att träna lite mer fram till nästa träning

Uffe J är en bra tränare! Cometa gick så bra på träningen och i början bockade hon till och med efter hindren. Massor av beröm fick hon då <3. Om två veckor ska jag rida för ytterligare en bra hopptränare nämligen Ted Nätterqvist. Kursen i somras gav mig så många tips och råd som jag fortfarande bär med mig och tänker på varje gång jag hoppar. Längtar tills dess!!!

Imorgon ska jag och Nettan ha egen sadelutprovning i Vettsta. Hoppas, hoppas, hoppas att Jaggan ligger still och att jag sitter okej i den eller i någon av Tinas sadlar. Har i alla fall pratat med en sadelutprovare som kommer hit på onsdag och kollar på sadlarna och om någon passar.

Håll tummarna kära vänner (ja vilka är ni förresten? Är det någon som orkar läsa min blogg när inläggen är så här långa ;) )

Kram på er!

Lotta

Sadlar, sadlar och sadlar igen

Så är jag tillbaka i sadeldjungeln efter att Prestige sadeln åkte fram på Cometa under Anna träningen i onsdags. Satt och slösurfade på hästnet häromdagen och fick syn på en Jaguar mono flap i precis rätt storlek som jag ringde på. Den sadeln är så snygg, har sett en i fel storlek på sadelmagasinet. Problemet med min Jagga som jag hade förut var att jag kom lite långt ifrån hästen och blev lite låst av den. Cometa gillade Jaguaren och efter att ha provat många andra sadelmodeller så erkänner jag att jag ångrar att jag sålde den. Den här Jaguar modellen har singelkåpa och är gjord för att man ska komma närmare hästen.

Precis likadan som nedanstående men svart!



Tjejen som äger den jobbar i normala fall på Sharpman och fixade så att jag fick låna sadeln till på söndag för att hinna prova den. Hämtade den idag och den är precis lika läcker i verkligheten. Kunde naturligtvis inte hålla mig utan hämtade min tappsko häst och red några varv i hagen. Den är inte lika smal i midjan som en vanlig Jaguar men så vitt jag kunde känna så satt jag inte så tokigt i den. Cometa var lite spänd inledningsvis men så var hon inte riden på en vecka heller. Efter 20 minuter kändes hon bättre. Bitvis kändes det riktigt bra!

Imorgon är det hoppträning men jag ska försöka ta mig till ridhus på fredag eller lördag för att bli filmad. Sadeln hade i alla fall inte glidit fram efter ridturen och det kändes som det var enkelt att få skänkeln i en bra position (något som jag ofta har svårt för).

Imorgon kommer Tina och hon skulle ta med sig sin ena dressyrsadel. Tror att det är en Frank Baines. Ganska så ny, utprovad till hennes frieser som hon skaffat Childeric till.

En mulevän har också föreslagit en sadel på sadelmagasinet som jag funderar på att åka och hämta på torsdag. Har dessutom några fler vänner som erbjudit mig att komma och prova andra modeller så någon gång lär jag hitta sadeln med stort S, om det inte visar sig vara Jaguaren då förstås....

Jag tycker att det bara blir svårare och svårare att hitta sadel ju fler modeller och märken man tittar på....

Mysig jobbhelg

Efter träningen i onsdags har hästeriet fått vila. Cometa har tappat en sko och Tina kommer på onsdag och slår på den. Släppte ut henne med täcke på i fredags och har inte tagit in henne igen. Hon har fått en liten minisemester, men på onsdag är det dags för hoppträning igen.

Jag har tillbringat helgen i Lidköping. Det var nämligen baggauktion i Jönköping i helgen och jag brukar passa på att besöka föräldrarna en snabbis när jag ändå måste åka ner och jobba.

Baggauktionen är just vad det låter en auktion för försäljning av bagglamm och äldre baggar som kvalat in via en utställning som kallas riksbedömning. Det var som vanligt en trevlig tillställning med mycket prat och det är alltid roligt att få träffa kunder som man normalt känner per telefon och mail öga mot öga.

När man åker ner på fredagen och tillbaka på söndagen och jobbar på lördagen så blir det inte så mycket tid att träffa släkt och vänner. Hann i alla fall med att träffa mina bästaste systrar en snabbis och även mormor. Barnen var med och lekte med kusinerna hela lördagen. Det är ganska så häftigt egentligen. De träffas ett fåtal gånger per år men är så naturliga med varandra och ser fram emot att träffas.

Det var i alla fall skoj att se allihop och få krama om dem. Lidköping kommer alltid att vara hemma för mig (även om jag är hemma i Hånsta också). Det är speciellt. Kram på er!