Carroträning

Äntligen hade jag fått en reservtid för Carro igen. Hon är verkligen suverän som tränare och jag får så mycket med i bagaget att träna vidare på vid varje tillfälle.

Jag fick börja med att berätta vad som hänt sedan jag red för Carro senast. Berättade om mina funderingar över Cometas bjudning, våra dressyrstarter och vårt sadeldilemma.

Jag fick sedan rida samma övning hela lektionen. Den gick ut på att jag skulle rida öppna på volten och leda in hästens bogar med händerna ihop (som ni ser på filmen har jag lite att träna på ;) ). Innerskänkel jobbar för att få innerbak mjukt. Båda skänklarna driver framåt mot ett lite stabilare stöd där jag har koll på alla fyra hörn. Formen får komma lite i andra hand; placering av bogar, händer och skänkel är det viktigaste. Hästen ska komma till mig och rätta sig efter mig och inte tvärtom.

Efter några varv på volten i öppna fick jag vända en brant skänkelvikning från mitt på långsidan till slutet på motsatta sidans långsida. Skänkelvikningen rider man för att kontrollera att hästen verkligen är undan för skänkeln. Det gör ingenting om bakdelen går före något steg. Det viktiga är att hästen respekterar skänkeln och dansar undan för den. En renodling av den sidförande skänkeln helt enkelt. Fortsatte sedan att rida öppna längs långsidan och in på volten i nya varvet. Ställa igenom i handleden med händerna ihop.

Cometa gick emot skänkeln lite i högervarvet och för att få henne undan för innerskänkel red vi lite skänkelvikning på volten till att börja med. Det optimala är att rida en öppna men om det behövs ridas lite skänkelvikning för att få hästen att lyssna så är det okej. Ställa inåt och inte korrigera utan driva henne fram till handen. Hon ska komma till mig och släppa igenom överlinjen. Jobbet går ut på att få under bakbenen fram till ett stöd i handen. Många tillsägelser om att hålla tighta händer; gärna hand mot hand. Tygeltagen får inte bli större än att jag kan hålla händerna ihop. Jag får gärna krama och lätta men inte sära på händerna.

Titta gärna ner på bogarna för att träna mig på var de befinner sig i förhållande till voltspåret. Där har jag bogarna där har jag voltlinjen. Jag ska få in bogarna innanför voltlinjen. Om det är svårt att få in bogen kan jag lägga spöet lite försiktigt på ytterbogen för att hjälpa till. Det tyckte Cometa var läskigt och blev lite drama queen.

När/om Cometa börjar glappa i munnen eller klappra med bettet ska jag rida henne fram för skänkeln lite mer så att hon hamnar stadigare i handen.

I galoppen måste jag träna på att våga inverka på henne. Jag ska jobba med mina skänklar; dra tillbaka benet hela vägen ända från ljumsken och jobba på att släppa knäna och driva med underskänkeln intill hästen. Hon går lite på mitt klämmande med knäna och jag måste räta upp mig och luta mig tillbaka. Lade därför upp stigbyglarna. Jag spänner mig gärna när jag har stigbyglarna.

I galoppfattningarna ska jag inte tänka på att jag sitter på Cometa och göra som jag brukar. Istället ska jag tänka att den här hästen ska jag rida minst msv på och sitta upp och fatta galopp som på en msv häst. Vi fick många fina fattningar efter det. Tänk att så lite kan göra så mycket!

I galoppen ska vi träna på att minska och rida lite långsammare. "mer msv tempo" Jag får ta att hon blir lite fyrtaktig emellanåt. Hon måste lära sig att man kan galoppera långsammare mer samlat. Det ser inte ut som hon har något svårt för det egentligen. Galoppen blev vår läxa tills nästa gång!

Tänk på framtiden; rid som du vill kunna rida och rid inte efter hästen. Carro sa också att vi egentligen inte har en aning om hur mycket gång det finns i Cometa. Vi har inte sett allt än! Skoj!