Spontant....

Ibland funderar jag på vart tiden och livet tar vägen. Det bara rusar och man hinner inte med hälften av vad man borde. För några år sedan hann man mycket mer och orkade ha ett större socialt umgänge. Nu hinns det knappt med eller snarare prioriteras bort. Varför blir det så egentligen? Man har så fullt i vardagen med barn som ska skjutsas hit och dit, jobb och skötsel av hästar att tiden försvinner och vips har det gått flera månader sedan man sist bjöd någon på mat eller var borta själv.

Idag ringde Yasmine. Vi har inte träffats sedan valborg för att det helt enkelt inte har hunnits med. Hon tog med sig Max och Axel och kom upp på julgransplundringen. Det var jättetrevligt med mycket aktiviteter för barnen som dans kring granen (mamma uppskattar det mer än barnen, vad ska jag göra när mina barn blir för stora och jag vill dansa? Får låna ett helt enkelt!), fika, trollkarl och naturligtvis tomten med godispåse. Yasmine hängde sedan med hem och vi lagade mat tillsammans och hade det trevligt. Även Magnus kom förbi en snabbis! Ingenting var planerat utan det bara blev och det var så himla skönt. Inga krav på att det skulle vara städat eller någon större förberedelse behövdes. Varför kan man inte göra fler sådana här saker spontant? Vem bryr sig om ifall jag har välstädat eller om inte alla ingredienser finns hemma? Det är mest jag som bryr mig om sådant i alla fall.

Nej, fram för fler trevliga spontanträffar av det här slaget!

Kram på er!

/Lotta