Hoppträning x 2

Jag måste väl erkänna....Utan träningar tror jag inte att jag skulle rida regelbundet. Även om jag rider ut nästan varje pass skulle bara uteridningen i sig inte vara tillräcklig. I framtiden kanske det kommer att kännas annorlunda. Träningar för mig ger motivation, inspiration och jag behöver de mål som de hjälper mig att sätta upp. Jag vill känna att jag och hästen utvecklas och att vi är ett team tillsammans. Missförstå mig inte. Jag gillar att rida ut och mina hästar går i ridhus/ridbana max 1-2 gånger per vecka. Resten är arbete i skog och mark. Men det är möjligheten att nå ett mål, det kan vara bara ett litet steg, som gör att jag tycker att det är roligt. Sedan är ridningen en slags rekreation också. När jag rider och jobbar tillsammans med hästen släpper jag allt annat och är bara här och nu....

Cometa hostade under november och december. När jag inte hade några träningar inbokade hittade jag ingen motivation till att gå ut och rida. Varje dag som jag hörde henne hosta kändes som pest. Efter julhelgen satte jag igång med ridningen och sedan dess har jag bara hört henne hosta vid två ridtillfällen. Förra veckan var det dags för vår första träning sedan början av november. Hoppträning för Ulf Johansson på Tuthammaren.

För första gången på månader kopplade jag på släpet och gav mig iväg till ridhus.

Cometa var pigg och glad på plats. Piggheten visar sig genom att hon slår lite med huvudet och genom att jag inte har riktigt det där mjuka stödet som jag har när jag rider ut hemma. Red inte fram så mycket eftersom hon inte är i full kondition ännu.

Började hoppa fram och Cometa var en tiger. Hon bjöd som bara den och efter hindrena bockade hon glatt. Jag blir så himla lycklig när hon gör det och visar att hon tycker att det är lika kul som jag. Klappade massor och berömde henne. Dagens övningar gick ut på att hoppa olika linjer med olika böjda spår. Cometa gick som tåget med massor med bjudning och alla övningar gjorde hon hur bra som helst. Lydig, vändbar och på hugget. Hinderhöjder kring en meter pga kylan (-16 grader).

I fredags flyttade Stina till grannen och jag fick hit hennes sto, en syster till hingsten Fontana, för att vi skulle vänja av våra fölisar. Ihopsläppet hos oss gick smärtfritt. L går med Cometa och de har blivit så där såta vänner som ston blir när de går två i hagen.

Det blev desto mer drama hos grannen där hennes hästar sprängde staket och annat när Stina kom dig. Stina uppförde sig dock väl och var sansad hela tiden. Det lugnade ner sig så småningom och dagen efter ringde Jennie och talade om för mig vilken underbar häst jag har. Som om jag inte visste det. Stina är one in a million. Jag är inte ett dugg partisk i målet.

Ännu en hoppträning har hunnits med. Denna gång för Cia Tenggren i Upplanda. Denna terminen tränar jag bara med ekipage som är mycket mer rutinerade än vad jag är. De tävlar mellan 1.10 och 1.40 så jag vet inte riktigt om jag platsar.

Vi började med att värma lite självständigt men fick ganska snart gå in på en stor volt. I traven fick vi börja med att flytta ut bakdelen och rida svag skänkelvikning. Därefter fick vi flytta in bakdelen och tänka sluta. Fattade sedan galopp och fick omväxlande samla hästarna så mycket det gick. Höja upp formen rejält för att få under bakdelen i samlingen. Därefter fick vi sänka formen och rulla på i stora galoppsprång. Detta för att flexa ryggen så mycket som möjligt från "svank" tills ryggen höjer sig maximalt. Hästarna blev fina av jobbet!

Därefter hoppade vi fram på ett räcke med tre galoppbommar (3 m). Räcket gjordes om till en oxer som höjdes gradvis. Jag och Cometa slutade hoppa på runt 1.20. Hon jobbade fint genom serien med en härlig energi.

Nästa övning var att vi skulle rida en enkel bana för att få in lite känsla och rutin på att rida en sådan. Vi inledde på en oxer på medellinjen, vände vänster på en oxer på långsidan, vände snett igenom på ett räcke för att sedan komma på en kombination med två räcken på den andra långsidan och sista hindret var ett räcke på diagonalen. Jag är en fegpropp och tycker att det går bra att hoppa högre hinder när man har hjälphinder men får lite fjärilar i magen när jag ska hoppa enkelhinder högre än metern utan hjälpbom/hinder.

Precis innan jag skulle hoppa råkade jag titta på den ena oxern och såg att bommen i framkant på oxern låg på 1.05 vilket innebar att den var 1.15. Dessutom var den ganska så bred och den första oxern var lika stor.....Jag vet ju att jag inte ska titta på hinderhöjden men ändå så hamnar ögonen gärna på skalan....Direkt var olustkänslan i magen där men jag tänkte att vad sjutton det är bara att bita ihop. Så jag hoppade första oxern som gick bra och vände upp på den andra. Svängen dit blev ganska tvär och vi grävde ner oss lite i svängen vilket gjorde att jag kom in i botten på hindret och Cometa kunde naturligtvis inte hoppa. Stopp....

Cia menade att det berodde på att Cometa blev lite låg i formen och att hon inte kom upp pga detta. Jag skulle rida upp henne lite i formen och rida med buren hand. Vi kom över men fick ytterligare ett stopp på inledningen av kombinationen.

Min "egen" analys efteråt (för naturligtvis har jag en sådan ) var att jag inte fick igång galoppen i svängen vilket gjorde att jag fick accelerera de sista galoppsprången. Cometa är duktig på att taxera själv men när jag driver på de sista galoppsprången kommer vi för nära hindret (=hon kan inte hoppa av) istället för att sätta upp galoppen i svängen och sedan sitta still och vänta på att hon ska hitta avsprångspunkten. Orsaken till att jag inte fick i gång galoppen var att jag tyckte det var högt och blev lite avvaktande. Min stora idol och hopptränare T ställde den diagnosen när vi hoppade bana för honom och jag måste säga att jag instämmer med den till fullo.

I alla fall så är jag nöjd och faktiskt lite stolt över att vi kom runt banan utan mer problem trots att jag blir lite osäker på grund av höjden. Dessutom är min häst fantastisk som ställer upp bara jag gör rätt.