Går det att lära gamla hundar att sitta????

Igår var det Uffeträning. Började med att rida öppna längs långsidorna, vända in på medellinjen i öppna, byta varv och håll på öppnan. Försöka vända så snävt som möjligt så att man red under lampraden på vägen upp och på medellinjen på vägen ner. Detta gjordes först i trav och sedan i galopp. I vändningarna skulle man tänka bakdelsvändning med piruett känsla. Få koll på bakdelen, räta upp sig och vända med ledande tygeltag.

Fortsatte sedan med samma övning med tagen bakdel i trav och galopp. Cometa jobbade fint, var som vanligt lite loj men gjorde det som jag bad om. Avslutade med att rida några längningar på långsidor och diagonaler först i trav och sedan i galopp. Måste förbereda upptaget tidigare och försöka behålla energin så att jag kan mjukna och driva på framåt i hörnpasseringen. Avslutade sedan lång och låg.

Pratade med Uffe efteråt om mina funderingar och hur jag ska jobba vidare med Cometas bjudning. Han menade att allt handlar om mig och min sits. Jag måste sitta upp över bakbenen och komma djupare ner i sadeln. När jag rider hamnar gärna tyngdpunkten i min sits över lår och i stigbygeln istället för att komma i lodplan. Jag måste dessutom bli snabbare med timingen för att hon ska våga bjuda mer framåt. Målet är att kunna sitta i en lodrät sits utan att använda armar och händer överhuvudtaget. Då kommer jag att komma vidare och få mer bjudning i Cometa. Först då kommer hon att öppna upp sig och våga ta i mer framåt.

Jag har alltid haft problem med sitsen menade Uffe. Från början låste jag dessutom fast armarna och hade svårt att komma ur hästen med högerhanden. Det gör jag inte längre men jag har fortfarande tyngdpunkten för långt fram (rester från alla år med hoppning antar jag).

Frågade också om Cometas klapprande. När hon är avspänd och arbetas i en lägre form tuggar hon högljutt i takt på bettet. Han trodde att det försvann när jag började rida henne i en mer korrekt form. Hon vill gärna hamna lite lågt och något bakom lod och när hon kommer fram med näsan så trodde han att klapprandet skulle upphöra men det kräver att jag sitter korrekt.

Uffe har rätt i sina analyser; jag vet att jag rider och sitter uselt och att jag har massor att jobba med. Men jag kan känna att jag är på träning för att lära mig och för att tränaren ska påpeka de där sakerna för mig när jag rider under passet. Om han inte kan kommunicera mina brister så att jag förbättrar dem kanske jag ska rida för någon annan? Hur ska jag tex kunna veta hur det ska kännas när Cometa arbetar i en korrekt form om han inte kan hjälpa mig att hitta dit? Då vet jag inte vad jag letar efter.

Uffe har fantastiskt öga, kunskap och bra genomtänkta övningar men nu känner jag att jag måste försöka hitta en alternativ tränare. Tror inte att jag och Cometa kommer vidare tillsammans med bara Uffe som guide. Idag ska jag rida för Anna och be henne fokusera på sitsen, sitsen och sitsen....

/Lotta-som funderar om det är dags att lägga ridningen på hyllan och göra något annat i livet.....