...och ner som en pannkaka. Jag har haft en svart vecka med många svåra tankar och funderingar, därför har jag inte skrivit något här. Tisdagen efter Söderhamn red jag för Uffe. Cometa kändes bra. (Har lånat lite från din blogg Ankie och lagt till lite eget, hoppas att det var okej men du hade beskrivit så bra!)
Efter uppvärmningen fick vi rida på en volt i trav och på öppna delen sakta av till skritt. Därefter skulle vi lägga en helpiruett/bakdelsvändning och direkt upp i trav. Sen fick vi byta till galopp på volten, sakta av, helpiruett och fatta galopp precis innan piruetten för att så småningom fatta tidigare och tidigare i piruetten.
Jag måste vara noga i piruetten att sitta rakt upp och ner i fattningen och i galoppen. Vill så gärna hjälpa till och gunga till med överlivet. Innersittben rider framåt och ytterben vänder ihop med ledande innerhand. I fattningen var det viktigt att innerhand är ledande inte en krycka för hästen att hänga på. Inte vara rädd för att vända utan verkligen leda runt hästen. Nu vände inte vi speciellt centrerat men vi fick en härlig galoppkänsla med lätt, lätt framdel.
Sen red vi en fyrkant med hörn och uppridningar på medellinjen i trav och galopp. Jag skulle tänka uppförsbacke i halten. När Cometa inte behöll sin energi och motor utan ramlade lite fram skulle jag bara panga på henne sa U. Det är svårt med en häst som hon där man måste rida in energi. Hon är inte seg att rida och lydig men hon saknar egen energi och är lite långsam vilket är frustrerande ibland. Rider jag på för mycket framåt tappar hon bärigheten och blir springig och rider jag inte framåt blir hon lite slätstruken och seg. S-V-Å-R-T.....Men vem säger att det är lätt att rida .
Sen red vi öppna halva långsidan och diagonal sluta fram till mitt på kortsidan. Här gjorde Cometa ett jättebra jobb och sina bästa slutor någonsin .
Vi fick sedan rida en ökning på diagonalen. Samla i hörnet före och sedan rakrikta och bara panga på. Det gick hyfsat men vi har svårt med mellantraven det är bara att inse. Tror att det också hänger ihop med Cometas långsamma bakben.
Lade sedan ner henne och Cometa var supertrevlig och fin.
På lördagen åkte jag till Enköping. Först för att prova ut en ny dressyrsadel till Cometa. Jimmy tyckte som jag att Prestige Dodgen satt bra på Cometa. Han berättade att hästar som har stora bogblad långt bak (som tydligen många svenska hästar har) ofta kan bli lite spända och upplevas som svåra att svänga (precis som jag upplever att Cometa är när jag ska rida på små volter i dressyrsadel).
På en dressyrsadel utgår ofta stroppen från ortspetsen på sadeln och det gör att den låser bogen på hästar som Cometa. På en hoppsadel fäster framstroppen längre bak och direkt i bommen vilket gör att bogbladen kan gå in under sadeln och röra sig obehindrat = avspänd häst. Det som Jimmy gjorde nu var att flytta bak främre stroppen så att den fäste i bommen istället för i ortspetsen.
Prestige är ett mycket bra märke enligt Jimmy. Det är sällan som det är fabrikationsfel på sadlarna och det är ett gediget hantverk där sadlarna går igenom tre kontroller innan de levereras till kund. Företaget jobbar dessutom för att utveckla sadlarna för att de ska passa ryttare och häst ännu bättre. Han gillade Dodge, Venus K och Academic bäst.
Jag gillar sadlar med smal midja och sådana sadlar passar ryttare med smala bäcken, ofta kvinnor. Jimmy är verkligen duktig och vet vad han pratar om. När han jobbat med sadeln i nästan en timme var det dags för provridning. Jag red i sadeln i tio minuter och tyckte att det i alla fall inte var svårt att svänga små volter. Vi bestämde i alla fall att jag skulle prova en period och att jag fick återkomma om jag ville byta sadel. 300 kr gick kalaset på och det kändes helt överkomligt .
Åkte därefter vidare till Enköpings ridklubb där Eleonor fixat en box till Cometa . Så jag stallade in min snälla pålla i en box och sedan åkte vi vidare hem till Eleonor. Annica och Krisse slöt upp och vi hade en trevlig pratstund och bjöds på smaskig mat. Lille Calle var en riktig liten charmör och det var nästan så man blev sugen på en liten igen men nej, jag är för gammal . Jag nöjer mig med att låna småbarn istället.
Alldeles för snart var det dags för uppbrott. Tiden går fort när man är i trevligt sällskap. Cometa och jag rullade hemåt.
Dagen därpå var det dags för dressyrtävling. Start i LB:3 och LA:3. Den tävlingen lägger jag åt handlingarna. Cometa var ostadig och seg. Jag fick rida som en liten blå för att få henne att jobba med mig och det gick riktigt uruselt. Hade en riktig svacka efter och hade återigen mina funderingar på att sälja Cometa.
Jag var less på Cometa när jag åkte hem (och naturligtvis på mig själv också). Cometa är en liten hjärtehäst. Hon har ett fantastiskt temperament, gör alltid som man säger och är arbetsvillig och bussig för det mesta. Rör sig okej, snäll att rida ut på, hoppar bra och är okomplicerad i allt. Men....hon är lite slow och lite långsam. Det har hon varit ända sedan hon var bebis. Sansad och cool tjej. Jag får verkligen rida för att hitta bjudning och eftersom hon är känslig så får jag inte göra så många misstag när vi rider program. Jag saknar goet och drivet som mina tidigare hästar har haft. Alltså Cometa är på inget vis lat men jag gillar hästar med mer motor, mer elekricitet. De här funderingarna och känslan har jag haft sedan Cometa var 3 år och inriden. Hon har till och med varit utannonserad två gånger under de här åren.
Nu var jag där igen....Ältade dag och natt...Ska jag behålla eller sälja; hon är ju fin och trevlig på alla sätt eller ska jag sälja och leta efter hästen med den motor som jag vill ha? Jag vet att Cometa kan gå LA utan problem på godkända procent och troligen med placeringar med mer styrka och mer jobb, men jag vet inte om jag vill ha en annan häst. Livet är för kort för att slösas på en häst som man inte är helt nöjd med menar en del av kompisarna. Men jag är nöjd med Cometa ofta, ofta och någon med mindre krav skulle säkert vara nöjd jämt.
Cometa är så himla bussig och trevlig men jag har börjat fundera på om jag vill mer eller på ett annat sätt än vad hon vill. Visst kan jag vara mer konsekvent och verkligen se till så att hon svarar upp för framåtdrivande hjälper (vilket hon gör för det mesta). Problemet är om jag ska vara tuffare på henne för då blir hon spänd. Hon är ingen tuff häst utan en mjuk och snäll och hon blir lite förtvivlad när jag är arg på henne eller för stark.
Helst vill jag att det ska kännas harmoniskt och att hon jobbar med mig utan att jag ska behöva vara bestämd. Är det rätt av mig att kräva mer av Cometa bara för att min magkänsla ska känna sig nöjd? Kanske är det bättre att låta någon annan som nöjer sig med mindre att ta över. Eller ska jag betäcka henne till våren? Så har mina tankar under veckan gått och det har varit jobbigt för Cometa är trots allt mitt hjärta. Nu kanske ni förstår mitt ältande.....
Valde att låta henne vila några dagar innan jag åkte på hoppträning för U i onsdags. På framridningen satt den dåliga tävlingen kvar. Jag började därför att trava runt lite okomplicerat utan att kräva något och gradvis slappnade hon av.
Började att rida en långsida med bommar i trav. Bommarna lyftes upp till hinder med galoppbom före och efter, 14 meter emellan; en trekombination. Cometa tyckte det var superskoj och gjorde ett bra jobb trots att hon bara hoppat en gång för en månad sedan och innan det hoppade vi i juni. När vi kommit några gånger på serien fick vi rida an en oxer på nästa långsida, fortsätta över ett räcke, vända snett igenom på en oxer och rida böjd linje mot oxern vi började på. Vi hade en superkänsla emot hindren och Cometa bjöd som bara den och busade till och med lite efter. Eftersom Cometa inte hopptränat på länge, gav vi oss där medan hästen fortfarande var pigg. Jag lade ner och Cometa gav en mycket bra ridkänsla. Efter träningen var jag glad. Varför är man sällan så glad efter en dressyrträning som efter en hoppträning? Mer hoppning åt folket .
I alla fall har jag kommit till ett beslut. Beslutet är att jag inte kommer att sälja Cometa denna gång heller. Jag har en fin allroundhäst med stort hjärta . Vi kommer att hoppträna mera och försöka hitta en alternativ tränare i dressyren. Fortsätter naturligtvis att träna för U men vill ha någon mer. Vi börjar med att rida för Anna nästa vecka och ser hur det känns. Måste inse att Cometa aldrig kommer att nå högre klasser än LA dressyr och rida utifrån de förutsättningarna och inte ställa upp kraven för snabbt. Jag tror i alla fall att hon blir en bra fälttävlanshäst. Vågar inte jag rida själv kommer jag att fråga Vicky om hon vill starta henne. Om jag fortfarande känner på samma sätt som vid tävlingen i söndags till våren lutar det åt betäckning. Blir hon dräktig och det blir ett sto så kanske jag säljer henne efter det. Det kan jag inte svara på nu, nu ska jag bara rida och ha roligt utan krav.
På eftermiddagen kom Krisse, Eleonor och Annica på besök. Vi började med att kolla in pållarna i hagen och hade sedan ett trevligt småprat kring fika bordet. Jättekul att ni kom tjejer . Tiden rusade iväg även denna gång och jag skulle åka på Friskis och Svettis så vi bröt upp. Japp, ni läste rätt jag har börjat gå på Friskis en gång varannan vecka; skivstång och kondition. Inte så mycket för att bli mer fit (det blir man inte på två gånger i månaden men jag hinner inte med mer) men för att få träffa lite andra människor och träna tillsammans.
Igår chippades fölisarna och vi vaccinerade de som behövde det mot botulism och hästinfluensa. Stina dräktighetskollades och visst var det något där inne. Nu hoppas vi att allt går vägen och att det tittar ut en liten Cosmeo bebis i slutet maj nästa år.
På söndag är det hoppträning för Cia. Det var så länge sedan och det ska bli hur kul som helst.
Ha det gott!
Det var det värsta! Syster har börjat på Friskis! :) Vad kul! ;)
SvaraRadera