Dressyrmeeting i Söderhamn

Jaha, så har man landat hemma efter två intensiva dagar i Söderhamn. Det var för några veckor sedan som Linnea väckte tanken på att åka på dressyrmeeting i Söderhamn. Först var jag lite tveksam. Cometa var endast igångsatt under en kortare period efter hovböld och sommarvila, mitt liv är intensivt nog som det är men samtidigt så kändes det som en rolig grej. Så jag anmälde mig och bokade in mig och Cometa på bed and box två mil från Söderhamn.

För en gångs skull var jag klar redan kvällen innan. Allt var packat och putsat och hästen omsorgsfullt knoppad med knoppar som skulle sitta hela helgen (och det gjorde de också, behövde inte knoppa om en enda!). Kvart i sju på lördagsmorgonen rullade transporten iväg från Hånsta med riktning Söderhamn och ca 2,5 timme senare var jag framme.

Jag var anmäld till LB:2 på lördagen och LB:3 på söndagen, men efter lite pepptalk så hade jag bestämt mig för att efteranmäla till LA:4 både på lördagen och på söndagen. Om jag ska utvecklas och rida högre klasser måste jag börja tävla LA, annars sitter jag kvar och rider i LB träsket. Så sant som det är sagt!

Väl på plats var det fullt i LA:4 på lördagen men jag efteranmälde till söndagen. Träffade på Ankie och Gun som redan sovit en natt i Söderhamn. Ankie lovade att hjälpa mig på framridningen. Jag är så dålig på att komma till ridning när jag rider fram för tävling och sitter mest och glider runt och då är det bra med någon som tittar och ger små tips.

Strax efter 11 var det dags att börja rida fram. Först värmde jag 5-10 minuter utan krav och sedan kom Ankie. Skulle tänka på att inte rida för fort utan sitta djupare på rumpan och hålla ihop händerna med tummen högst. Aktivera genom att hitta på saker och inte bara rida runt runt. Cometa var lite spänd men slappnade gradvis av.

Så red vi igenom programmet. Hade en del missar och Cometa var relativt spänd. Poängen varierade mellan 5-7 och vi slutade på 61 % (domaren låg lågt i skalan helgen igenom men jag tyckte att hon bedömde rättvist) och blev första oplacerade ekipage. "Rörlig häst som bitvis blev spänd. Kommer då ej helt till sin rätt" Vi startade bland de sista och när jag var klar var det en som hade strukit sig i LA:4 så jag efteranmälde och pluggade in programmet 20 minuter innan min start. Vi är inte klara för LA:4 och tex ryggningar och bakdelsvändningar är långt ifrån befästa.

Cometa var bättre på framridningen. Hon är ofta mer avslappnad när hon fått gå en klass. Med tanke på den korta förberedelsetiden och att det var debut för både mig och hästen så är jag nöjd med mina 54.39 %. Vi hade 7:or på halvcirklarna och på ena skänkelvikningen men också låga poäng på flera av koefficientmomenten som bakdelsvändningarna och det drog ner. Jag kunde inte programmet tillräckligt bra för att förbereda alla moment optimalt utan ibland blev det; oj här ska jag svänga och så kastade jag runt hästen. Red också fel väg och fick poängavdrag. "Rörlig häst. Blir nu hastig. Vill ha mer eftergift i sidorna".

Därefter letade jag mig två mil utanför Söderhamn och placerade Cometa i en box och inspekterade rummet. Var iväg och handlade lite innan jag åkte tillbaka till tävlingsplatsen för att heja fram Linnea och Moa. Vilket ekipage de är! Moa var fantastiskt fin och visade massor med power och styrka. Linnea red som vanligt noggrannt och prydligt. Så fina och de var väl värda sin gröna rosett. Vågen för dem!!!

Tillbaka vid övernattningsgården tog vi ut hästarna på en promenad. Cometa är inte van att stå på box och jag tror att hon tyckte det var skönt att komma ut och skritta en sväng. I alla fall så skrittade hon i gott tempo lilla hjärtat. Det blev sent innan det var dags för maten som Mattias så förtjänstfullt tillagat ärtsoppa med fetaostkräm. Mums!!! Både Linnea och jag var vid det här laget ganska så trötta så vi gick strax därefter till sängs.

Strax före sju studdsade vi upp. Efter att hästarna och vi fått i oss frukost gick vi en ny promenad med flickorna. De är bra snälla. Ut i främmande miljö i grimma och grimskaft så följer de bara med. Det är fina töser det!

Runt tio packade jag in mina saker och åkte till tävlingsplatsen. Cometa var lite trött och kändes lite tjorvig på framridningen. Efter att ha fått rådet att aktivera och hitta på mer så blev det bättre. På banan spände jag bågen lite väl högt och vi fick en del missar. Dessutom så red jag fel väg IGEN! Red i alla fall på nästan 60 % och det var jag inte nöjd med men som min kloka kompis sa "När man börjar satsa mera så spricker det ibland innan man lägger sig på sin nya nivå". Antingen kan jag välja att bara starta LB klasser och rida för säkra 63 % eller så satsar jag och jobbar vidare mot nästa klass. Jag väljer det sista....

Efter en kort paus var det dags att hoppa upp för att rida LA:4 igen. Red en del ryggningar, bakdelsvändningar och var noga med att rida mycket små volter och tempoväxlingar så att Cometa var framme. Inridningen i LA:4 var fantastiskt härlig. Cometa var framme och uppe i formen samtidigt som hon var lydig. Fortfarande kan vi inte programmet så väl att vi kan planera alla moment i förväg och ibland blev det lite tokigt pga det. På det stora hela så gav det mersmak och poängskalan gav mig hopp om framtiden. Vi hade 3:or på ena bakdelsvändningen (vilket är koefficient), 5:or på andra bakdelsvändningen (som var bra och värd en 6:a enligt kompisarna), 5:or på ena skänkelvikningen (7:a på den andra), 4:a på ryggningen som blev sned men det gick bakåt. Men det fanns också flera 7:or bland annat på mellangalopp. Dessutom kändes det som jag kom till ridning programmet igenom. Får vi bara till de här nya momenten och får träna på dem så kommer det att bli bra tror jag. Hoppas att jag snart får tag på en ny dressyrsadel för mer än 6 får jag inte på sitsen i hoppsadeln. I alla fall så red vi på 55.6 % trots alla missar och fick 7-6-6-6-6 längst ner med kommentaren Ganska lydig häst, ibland något hög i formen (vilket jag är glad för eftersom vi är mer duktiga på att blir för låga än för höga i vanliga fall). Summa sumarum så är jag mycket tacksam mot Linnea (som välförtjänt placerade sig i även söndagens klass, vågen för henne och Moa. Ni hör hemma i msv klasser det vet du!) som pushade mig att starta en högre klass och som har tålamod att älta med en neurotisk snart 40 åring. Stort tack också till Ankie och Gun för alla hjälp. Utan er alla hade jag inte åkt hem och varit så nöjd med helgen som jag faktiskt är.