När jobbdagen var slut åkte jag ut till Lurbo där Sandra skulle hoppa två hästar för Peter Eriksson. Jag hade det trevligt på läktaren tillsammans med Sandras mamma och några andra som jag kände medan vi satt och tittade på träningarna. Jag gillar Peter och hans upplägg på lektionerna (även om han inte på långa vägar slår min favorit - Ted). Kul också att se Sandra och hennes fina hästar. Speciellt gillade jag hennes 4-åring; het, känslig och med massor av gång. Kommer att bli så fin när markarbetet fungerar. Hon kan få bo i mitt stall om du tröttnar Sandra ;).
I morgon har förresten Ted lektioner i Allmunge. Funderar på att åka dit och bli ännu mera hoppsugen. Han är så enormt klok och rolig att lyssna på.
Det var becksvart när jag kom hem. Fixade i stallet men eftersom inte Stina stod vid grinden tog jag med mig havrehinken ut i hagen. Det är praktiskt att Stina bestämmer i hagen så att man kan fodra bara henne utan att småhästarna får komma nära. Hästarna får sova ute i natt igen så får vi se om de står vid grinden i morgon och vill in.
Gaaaah vad jag längtar efter att få börja rida en egen häst igen och framförallt efter att få träna. Imorgon ska dock fina Pondus få ställa upp. Vi ska generalrepeterera inför söndagens LB:1 start. Efter det tänkte jag tömköra Blida och ta hem Belize och Sibban från betet i Hamra. I helgen släpper vi ihop alla hästar igen. Det ska bli skönt att slippa ha dem på olika ställen!
Förresten så ringde Fanny som köpte Madinn av oss i våras. Det gick tydligen inte så bra och Madinn var stressad mest hela tiden. Hon hade sprungit över folk, slitit sig i hagen och sprungit igenom staket. Beteenden som jag inte känner igen. Nu skulle de sälja henne eftersom Fanny tyckte att de inte hittat varandra och att Madinn inte utvecklades varken på marken eller i ridningen.
Visst var hon en liten virrpanna. Hon var ganska stressad i början när hon kom hit men hon lugnade ner sig här och var lätthanterlig och trevlig om än något speciell. Madinn är enormt känslig och hon behöver en mjuk och lugn människa som sätter gränser. Trodde att det skulle fungera med Fanny och hennes familj men ibland blir det inte som planerat. Jag kan förstå Fanny och hennes familj också men tycker att det är tråkigt att de ska sälja henne. Hoppas nu att Madinn får komma till någon som förstår sig på henne och att hon inte blir en vandringspokal som får byta hem om och om igen. Jag blir faktiskt lite ledsen i hjärtat när jag tänker på henne. Lilla vackra Snurr-Snurr......Hoppas verkligen att hon kommer att hitta rätt hem och rätt människa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar